Hur länge kan ett askmoln hålla i sig egentligen? Frågan kom från en bekant till mig igår och jag var naturligtvis tvungen att ta reda på svaret. Det finns faktiskt inga tidsramar att förhålla sig till när det gäller dylika naturfenomen.
Ett askmoln kan i princip ligga kvar i flera år. Oftast sjunker det med tiden och vid kraftiga regn brukar det lösas upp och bli en del av haven. I detta fall verkar det ligga kvar i åtminstone en vecka till, men man vet aldrig. När Pinatubo fick ett utbrott 1991 så sänktes hela planetens temperatur och när Tambora small 1815 så blev det ingen sommar 1816.
De vulkaniska effekterna på vår planet kan således bli hemskt dramatiska, inte bara för dem som bor i närheten utan för hela befolkningen.
Vad gäller flygtrafiken så är riskerna så många att det knappt går att nämna alla här. Piloterna kan bli "askblinda" om askan träffar vindrutan, landningsljusen kan slås ut, hastighetsmätaren kan börja visa fel och inte minst det faktum att motorerna kan slås ut av det fina dammet.
Det sistnämnda inträffade senast 1982 då British Airways Flight 9 fick motorhaveri på 11 000 meters höjd och var tvunget att nedstiga till 4 000 meter för att få igång dem igen.
Trots detta så höjs röster från flygbolagens sida att man ska häva flygförbudet. Det låter som en fullkomligt vansinnig idé, men det är den ekonomiska desperationen snarare än förnuftet som talar och jag hoppas att ingen lyssnar på dem. En konkurs är en tragedi som knappast kan mäta sig med förlusten av människoliv.
Ett betydligt mer oroande scenario hade varit om denna seismiska instabilitet utlöser ytterligare vulkanutbrott, det finns belägg för att seismiska kedjereaktioner förekommer nämligen och det finns större vulkaner i närheten av Eyjafjallajökull som potentiellt skulle kunna orsaka mycket allvarligare problem. En av dem bär för övrigt det olycksbådande namnet Katla.
Men nu ska jag inte sitta här och måla fan på väggen, det löser sig säkert snart och om det inte gör det så har ju min bransch, att frakta resenärer via båt, fått ett lika plötsligt som oväntat uppsving.
Dessutom har jag hört massvis med "roliga" historier om detta fenomen. Vad sägs om denna: "Vilken ska bli Islands nya nationalsång? Ashes to Ashes med David Bowie." Inte jättekul kanske, men en viktig påminnelse om humorns vikt när det gäller att ta sig över svårigheter.
Eller kanske denna kan få er att dra på smilbanden: "Hur ska man nu ta sig fram? Man får väl tr-aska."
Jag vet, det är ett uselt skämt, men ha överseende, det är trots allt inte så länge sedan utbrottet inträffade. Vi får hoppas på fler och bättre skämt inom en snar framtid.
Samtidigt är det fascinerande att se hur bräcklig vår vardag är och hur snabbt flyget har blivit en i det närmaste omistlig del av den. För bara 50 år sedan hade effekten knappt varit märkbar, nu är den global.
Hela Europa står stilla och även om jag lider med dem som är strandsatta så är det förunderligt tänkvärt.