Det är förvisso mycket lätt att hålla sig fortsatt skeptisk till hans inblandning i denna härva, speciellt med tanke på att han inte verkar särskilt pigg på att ens fördöma dessa vidriga handlingar. Om man dessutom väger in i ekvationen att detta de facto är en man som har uppnått sin maktstatus genom att sälja en vara han inte behöver leverera (ett liv efter detta) så framstår det som ganska osannolikt att han skulle bry sig om den vanliga, bistra verkligheten.
Hans kommentar till övergreppen, om det nu var dessa han adresserad, nämner också ord som "undersökningar" och "ställas till svars för". Hade en världslig ledare använt samma terminologi så hade det varit mycket lättare att tro på hans ambitioner. När Påven använder sådana ord funderar man osökt på om de undersökningar han åsyftar ska ske inom Vatikanens murar eller om de ska genomföras av oberoende organ. När det gäller att ställa någon till svars för dessa våldtäkter så måste man också väga in det faktum att Påven kanske rentav menar att detta kommer att ske i livet efter detta. Det finns så många och sinnesslöa kryphål i den katolska dogmen, särskilt när den låtsas ta itu med verkligheten.
Faktum är att Benedictus XVI rekommenderade att en känd pedofil skulle fortsätta sin tjänst som ungdomsansvarig, hans skrev själv under brevet.
Faktum är att många i hans direkta närhet har pekats ut som pedofiler och att ett världsligt åtal mot dessa är högst naivt att hoppas på.
Faktum är att Katolska Kyrkan ser med väldigt blida ögon på övergreppen och att man, såväl officiellt som inofficiellt, främst ser anklagelserna som en attack mot kyrkan.
Det är en skrämmande hållning som skvallrar om hur fruktansvärt verklighetsfrämmande hela organisationen är. Om man behöver ytterligare vatten på sin kvarn gällande detta så kan man alltid lyssna på deras andra teorier om vad som är i görningen.
Fader Amarth (som jag skrev om i inlägget "Djävulen är i Vatikanen") tror att Djävulen är lös och försöker ställa till det för dem. Deras svenske representant, Anders Arborelius, tror att det är en signal till dem att fördjupa och stärka sin tro, vilket utan omsvep kan påstås vara hela orsaken till problemet. Som om det inte vore nog så ser vissa en ateistisk konspiration ta form, ett slags modernt Illuminati-sällskap som successivt urholk kyrkans trovärdighet, som om den någonsin hade haft någon.
Allt detta är naturligtvis bara korkat skitsnack. Jag önskar att det fanns en ateistisk konspiration, men vad skulle vi samlas kring annat än skepsis och förakt?
Katolska Kyrkan fortsätter dock att tills vidare vara en maktfaktor att räkna med, på tok för få har övergivit dem hittills för att det ska ge en märkbar effekt.
I Sverige var det länge sedan katolicismen åtnjöt någon form av inflytelserik ställning, men glöm inte att Sverige var katolskt mycket längre än det har varit lutherskt. Många av våra seder och bruk lever kvar från en svunnen medeltid då kyrkans makt var allestädes närvarande. Det var kyrkan som drev skolorna, ägde gårdarna, skötte den andliga såväl som den världsliga vården och deras rikedomar gav dem oanade möjligheter att påverka maktens män.
Man livnärde sig helt enkelt på den enkla människans vidskepelse, rädsla för döden och mottagliga psyke. Man kunde relativt fritt indoktrinera befolkningen och den som motsade sig kyrkans ord riskerad bannlysning, en stämpel som kättare och till och med avrättning.
Om någon mot förmodan skulle betvivla att så var fallet i fina Sverige så är det bara att se på de allra strängaste muslimska staterna idag där detta beteende tyvärr fortlever.
Vad som är desto märkligare är att kyrkan ens kan överleva i en tid då vetenskapen sedan länge har överbevisat deras absurda påståenden. Men kanske är det som med sekter och deras medlemmar att det har mycket lite med utbildning och intelligens att göra, det handlar om mycket mer komplicerade psykoligiska verkningar än så.
Med det sagt så måste jag återigen ivra för att den påvlige pederasten själv, Benedictus XVI, ställs inför rätta omgående. Om inte för sitt eventuella samröre med pedofiler så åtminstone inför en sanningskommission med fritt tillträde till Vatikanens arkiv.
Det gäller för övrigt inte bara övergrepp på barn, det gäller även minst två mord. Det på schweizergardets högste chef, Alois Estermann, och hans fru 1998. Enligt Vatikanen mördades de av en ung gardist vid namn Cédric Tornay, men andra talar om ett svartsjukedrama med homosexuella motiv.
Lustigt att det i en stat och en tro som hyllar celibatet som ideal tycks finnas så mycket uppdämd sexuell frustration att det inte sällan renderar i brott.
Eller hur?
skriven
Hmmm!
Jag vill opponera mig på ett par punkter.
För det första så vet vi inte om detta bara pågått de senaste decennierna,. Min gissning är att det pågått under hundratals år och med tiotusentals offer.
Vad jag bygger det på? Tja! Det blir lätt så när man skänker halvpsykotiska oskulder icke förtjänad moralisk auktoritet, klär ut dem i maktattributens alla kostymer och underlåter att kritisera deras obevisade påståenden.
Dessitom säger mig min privata erfarenhet att de mest sexualfientliga, oftast är de mest perverterade.
Men jag kan ha fel. Någon gång ska ju vara den första.....
Katolska kyrkans uttryck för att "ta itu" med övergreppens orsak och verkan, tror jag inte ett dyft på. Det skulle nämligen innebära att den ofelbara Påven måste avgå. Så nära har det nu krupit honom.
Det är trots allt en milsvid skillnad mellan bikt och "själavårdande samtal" och fängelse straff. Det är en stor skillnad mellan att "fördömma" och öppna arikiven.
Det sista jag skulle vilja opponera mig mot är antalet mord. Katolska kyrkan har mijoner och åter miljoner liv på sina samveten. Jag tycker de ska ställas till svars för vart och ett av dem.