Det är ett i det närmaste diskbänksreealistiskt vittnesmål över en tid som känns lika svunnen som romarriket.
För den vilsna tjugoåring jag en gång var framstod dessa herrars skrifter som en gyllene guide till världen.
Kerouacs På drift är ett mästerverk som står sig gott än idag och Burroughs Tjacket och Den nakna lunchen är fortfarande något av det mest berömvärt skruvade som har nedtecknats. Ginsberg är med sin diktsamling Howl den poetiske giganten inom beatrörelsen och Cassady är samtligas musa.
Mitt i beatgenerationens gryningstid och turbulens uppfostrar Carolyn sina och Neals barn och lever i ständig oro för att han bara ska gå ut genom dörren och försvinna, vilket händer mer än en gång. Jack Kerouac har problem med avslutandet av På drift och med Ginsberg som sin agent lider han alla helvetens kval. En dag får Neal och Carolyn reda på att Burroughs under en Wilhelm Tell-liknande lek har skjutit ihjäl sin fru och att Ginsberg bestämt sig för att gå till sjöss. Detta är bara början, ni förstår säkert vilken underbar och plågsam berättelse det är som rullar ut sig med en sådan inledning.
Off the Road tog mig på sängen. Helt plötsligt fanns någonting att jämföra legenderna med, ett vittne som i allra högsta grad har förstahandsinformation. Dessutom visade det sig att hennes författarskap är minst lika fascinerande som dessa forna vänners. Enastående!
Idag lever hon ett liv i relativ stillhet, 87 år gammal och numera boende i Bracknell utanför London.
Jag kände att jag ville skriva till henne och hittade faktiskt hennes mailadress på Cassady Family Estates hemsida. Det jag skrev kändes kanske lite onödigt berömmande och insmickrande, men jag ville verkligen att hon skulle förstå hur mycket det betydde för mig att ha läst boken. Mina idoler blev nakna, reella, mänskliga och levande. Nåväl, jag skrev några rader för att förklara detta för Carolyn Cassady i morse och knappt två timmar senare fick jag svar, fantastiskt! Ni kan tro att jag blev mäkta nöjd. Nedan följer förmiddagens korrespondens, oavkortad och i sin helhet.
Mitt meddelande:
"Dear mrs Cassady!
I just finished reading Off the Road and felt an urge to tell you how much I appreciated it, an irresistable impulse if you will. Being born in 1977 it is not always easy to get a realistic picture of the almost mythical lives of Cassady, Kerouac, Ginsberg or Burroughs.
Therefor I would like to thank you sincerely for sharing your experiences with me and all of your other readers. And I would also like to propose that your writing skills and talent for words definitely match those of Neal, Jack, Allen and Bill.
You are a remarkable woman and your strength and unselfishness probably kept both Neal and Jack from going insane. I hope you know that.
So there it is, just a few words of admiration from a very grateful reader...
Wishing you and your family all the best!
Mathias Engman
Malmoe, Sweden"
Carolyns svar:
"Dear Mathias--
Thank you for your very kind words and appreciation. I have another “fan” in Malmoe, a teacher. Oh, come to think of it, his parents live there, but he teaches somewhere else but visits often.
I have a soft spot for Malmoe, since I spent a week there during some “Beat” literary festival. My hotel overlooked a charming square with beautiful unusual buildings. I made many friends, and I expected only to attend the early evening programs, but I ended up going to them all. With all these young men, we managed to close every bar in the vicinity afterward. One I remember especially—It was named—translated as “The Windmill”. After we’d been sitting outside on the summer evening, the owner came and handed me a large glass with a heart painted on it. It was one of those colorful drinks with the umbrella on top.
When I finished it, I went inside and asked the owner if I could keep the glass. He said I could if I would sign one of the pillars inside. So we got a large black marker. The pillars were round, and I spelled my name wrong! It took ages to wash it off so that I could do it properly. I have heard since that the bar is under new management, so my signature no longer there.
So, I shall have fond memories of Malmoe. I have so many lovely Swedish friends and have travelled a lot in that country. One very dear friend is Ulf Lundell.
Thanks again,
Carolyn"
Carolyn Cassady
Neal Cassady och Jack Kerouac
Allen Ginsberg
William Seward Burroughs
skriven
Tror faktiskt att Lundell skulle må bra av att höra det där. Han har ju gjort litografier utav hennes foto av Cassady/Kerouac och det var väl där deras vänskap uppstod vad jag förstått. Han hade även det fotot som en scenbakgrund under en av sina turneér om jag inte missminner mig. Förresten nämnde du Lundell i ditt Musik OCH Text-inlägg? Annars SKÄMMES ta mig fan!