För att mitt ego kräver det...

2 kommentarer
...så tänkte jag skriva några rader om J D Salinger som vid 91 års ålder äntligen har haft hyfs nog att kila vidare. När jag som tonåring läste Räddaren i nöden imponerades jag främst av tempot och det levnadsöde som beskrevs, när jag blev äldre störde jag mig mest på den otroligt usla översättningen. Så jag läste den på engelska istället och fann att även språket roade mig mycket. Det är en bok man ska ha läst helt enkelt. Sen kanske det finns långt bättre böcker i samma genre, jag tänker främst på John Fantes Ristat i damm. Fante är ännu lite ruffigare och minimalistisk, föga förvånande så var Charles Bukowski ett Fante-fan. Men hursomhelst, Salinger var en av de litterära giganter som man nästan trodde var odödlig. Jag hade som mål att få äta middag med Kurt Vonnegut, J D Salinger och Arthur Miller när jag var yngre och nu är alla borta. God bless you Dr Kevorkian, som Vonnegut skulle ha sagt. Ja, just det, ingen av dem har fått nobelpriset i litteratur, märkligt. Jaha, återstår väl bara att revidera sin middagslista, det får väl bli Paul Auster, Thomas Pynchon och Joyce Carol Oates istället, och det är väl inte fy skam?


                            J D Salinger


                           Arthur Miller


                            Kurt Vonnegut Jr.


                         Thomas Pynchon


                         Paul Auster


                     Joyce Carol Oates
Kategori: Allmänt
 
1 cyklop:

skriven

Jag vet inte mycket om någon av ovanstående personer. Min spontana reaktion på inlägget är att Thomas Pynchon behöver tandställning!

2 Mathias:

skriven

Det är en helt korrekt observation, följaktligen finns det heller inga officiella bilder på honom sedan denna togs för snart femtio år sedan.