När gårdagens jubelidioter blir dagens auktoriteter...
En kommentarGuillou är en pompös galning, inget annat. Om hybris hade haft ett annat namn så hade det säkerligen varit Jan.
Många har idag valt att glömma eller de facto glömt att herr Guillou, trots sina knala militäriska kunskaper, for till Palestina under 1970-talet för att rusta PFLP för strid. Där stod han alltså i kakiuniform, tropikhjälm och klädsamt blossande rödvinskinder för att lära ut krigföringsstrategier. En svensk spion på plats, Gunnar Ekberg, häpnade över Guillous okunskap gällande detta, men fick svaret på gåtan när han insåg att pajasen framför honom inte ens hade gjort värnplikten (det hela finns mycket underhållande beskrivet i Ekbergs bok De ska ju ändå dö).
Exakt så har Guillou fortsatt att fungera, varhelst han har en betydande reva i sin kompetens så gör han ett försök att laga den genom att låtsas vara en styv auktoritet på ämnet. Sanningen har inte så stor betydelse vad det verkar.
I ett avsnitt av Arns rike, som gick på TV4 för ett antal år sedan, lyckades han till exempel förringa en av vårt lands mest meriterade historieprofessorer, Dick Harrison. Anledningen? Harrison ville inte spekulera i huruvida Briger Jarl hade gjort si eller så eftersom det inte fanns några historiska eller arkeologiska fakta att basera sådana gissningar på. Guillou körde över honom och sa att det gjorde det visst det minsann och "så här tror jag att det gick till". Guillou visade återigen prov på en nästan vansinnig hybris. Vem är han att sätta sig på en historieprofessor? Han har skrivit några romaner om epoken och Harrison har vigt sitt liv åt ämnet, vem är egentligen auktoriteten på ämnet?
Guillou är en simpel politisk idiot som inte så lite påminner om Jan "Martyrdal" Myrdal. Alla är emot honom trots att det är han som har rätt. Snyft. Han lyckades till och med sno åt sig all ära i IB-affären, hur är det möjligt? I hela den härvan var Guillou en liten fanatiker som bara knallade runt i kulisserna medan Håkan Isacson stod för själva avslöjandet och Peter Bratt för den grävande journalistiken. Otroligt!
I veckans Kobra på SVT uttalade sig Guillou om den ökände terroristen "Schakalen", Ilich Ramírez Sánchez, eller "Carlos" kort och gott. Guillou hävdade bestämt att "Carlos" var en mycket misslyckad terrorist som media förvandlat till en superstjärna på grund av, i grund och botten, polisiär inkompetens i samband med ett ingripande av fransk säkerhetspolis. Visst, det kan han absolut ha rätt i, men han avslöjar inte med en min att hela hans kändiskap och mediala inflytande är sprunget ur exakt samma källa. En inkompetent och fanatisk idealist, utan verklighetsförankring, som över en natt blir superkändis på grund av andra personers arbete i vad som blev känt som IB-affären.
Ekbergs beskrivning av hur Guillou bara några år tidigare försöker få palestinier att dricka rödvin och sjunga kampsånger står minst sagt bjärt i kontrast med det renässansporträtt han idag försöker måla av sig själv.
Om jag ska sammanfatta: lita aldrig på en man som sitter med armarna i kors för att underarmarna ska se större ut. En sådan person lider mycket av sin litenhet, har ett enormt hävdelsebehov och ett mycket farligt och otillförlitligt inre.
Så ge honom inte den uppmärksamhet han inte förtjänar och låt honom för sjutton inte ha något som helst inflytande på era åsikter om saker och ting. Om ni tycker om hans romaner så läs dem för all del, men gör det helst gratis så att han inte får ännu mer pengar att spendera på knaserier och ytterligare ekonomisk makt. Han har nämligen en förkärlek för att förpesta andras tillvaro genom att missbruka såväl makt som status.
skriven
Bra rutet! Hans romaner är väl underhållande men han verkar anse att han är bäst på det mesta. Undrar hur man får ett sådant självförtroende?! Om man får tro hans bok "Ondskan var han ju otroligt mobbad.