Föda för ditt intellekt

I december kom förslaget att belägga surfplattor och datorer med TV-avgift, vilket skulle göra de som inte har TV men andra möjligheter att se SVT:s program betalningsskyldiga. Anledningen till förslaget var helt enkelt att SVT beslutade att lägga upp samtliga sina program på SVT Play. Jag påstod redan då att det är en typisk, desperat åtgärd från statligt håll att försöka kräva in lite extra slantar från sin redan hårt prövade befolkning i dessa kristider. Förslaget klubbades igenom efter mindre än en månad (så lätt och fort det kan gå) och började efterlevas för ett par veckor sedan. Eva Hamilton har tydligen inte gått att nå för en kommentar sedan dess.

 

Vad som däremot nu har hänt, vilket jag också förutsåg med allra enklaste logik, är att även telefoner med möjlighet till TV-tittande ska avgiftbeläggas. Nyheten släpptes på Aftonbladets hemsida cirka 02.00 i natt och kommer således ha hamnat alldeles för långt ner i nyhetsflödet för att morgonläsarna ska upptäcka det. En slump? Skulle inte tro det. Det är det vanliga förfarandet vid obekväma, om än icke särskilt omstörtande, nyheter från statligt håll. Tidningarna kan självfallet också hävda att de faktiskt publicerat nyheten utan att ljuga och därmed också förneka att något mörkats. Tredje statsmakten springer så gärna dessa ärenden. 

 

Nästa åtgärd som jag förutspår kommer att ske inom ett par år, förutsatt att krisen håller i sig. Den kommer helt enkelt att vara en avgift per TV-enhet och inte som nu per hushåll. Med en sådan avgift kommer man att tjäna otroliga summor ytterligare, inte minst kommer man åt alla åldersgrupper, från tonåringar till pensionärer, från iPhone-fjortisar till TV-spelande 30-plussare. Det innebär alltså fyra avgifter om du har iPhone, iPad, dator och TV i ditt hem som jag har, vad kan vara mer logiskt än en sådan separerad avgift?

 

Många röster höjs om att de statliga medierna ska finansieras med skattepengar, men det kommer verkligen inte att ske. För det första skulle det innebära en markant minskning av dagens budget på cirka 6,5 miljarder (varav cirka 60 miljoner går till det särdeles vidriga programmet Helgmålsringning) och för det andra skulle SVT och SR knappast prioriteras vid en eventuell sjukvårdskris, det blir helt enkelt för instabilt för dem och med tanke på att SVT är en hönsgård full av släkt och vänner till allsköns makthavare så kommer ett sådant förslag att motarbetas med både näbbar och klor.

 

Förvånansvärt få tycker dock att Radiotjänsts beteende är särskilt oroande och säger till mig att de gärna betalar för att slippa reklam och så vidare. Låt mig förtydliga gällande "Public Service": de är inte oberoende av monetära bidrag. Sändningarna från OS i London och programmet Vinterstudion till exempel har enorma sponsoravtal med olika yttre aktörer som knappast skulle ge pengar till program som inte gagnade deras intressen eller var obekväma på något sätt. Man har dessutom avtal med ett otal bilfirmor, dataföretag, telefonbolag et cetera som bekostar mycket av den utrustning som används, från bilar till surfplattor. Man har sponsoravtal på kläder och med hyresvärdar, med resebolag och restauranger. Så i den meningen har vi sannerligen ingen oberoende "Public Service"-media att luta oss mot. Man har dessutom olika mer eller mindre komplicerade politiska avtal om vad som får sägas, sändas och speglas.

 

Detta sistnämnda är inte alldeles oproblematiskt. Annie Lööf, den svårt misstrodda centerledaren, fick plötsligt åtskilliga timmar mer TV-tid under januari/februari än landets statsminister när det stod klart att Centern riskerar att åka ur vid nästa val. Hur kommer då detta sig? Detsamma gäller ju även KD, men tack och lov fick inte Göran Hägglund mer tid i etern för det. Den enklaste förklaringen är naturligtvis att Lööf känner folk som känner folk eller att någon på nyhetsredaktionen hyser särskilt starka centersympatier. En mindre trolig förklaring är att en sådan nyhet har ett så monumentalt nyhetsvärde att den förtjänar dessa extratimmar. Så är det förstås inte, det här är nyheter som dyker upp åtskilliga gånger per år beroende på vilken usel opinionsundersökning som precis har råkat presenterats.

 

Om en "oberoende" TV-kanal kan besluta om avgifter för att de själva bestämmer sig för att publicera sitt material på en plats där alla har tillgång till det så är vi faktiskt riktigt illa ute. Vad blir då nästa steg i denna fascistoida marsch? En enkel väg att gå vore väl att göra ett undantag i personuppgiftslagen och begära ut register på vilka som har köpt utrustning med möjlig TV-mottagning och avgiftsbelägga medborgarna utifrån den informationen. Tro mig, det är inte så osannolikt som det låter. Eftersom jag nämner Radiotjänst i min blogg kommer jag självfallet att skicka en väl saltad faktura till dem, allt enligt deras egen Percy Nilegård-princip att fakturera "without asking any questions". Skrämmande hur väl humor i ett decennium kan komma att återspegla verkligheten i ett annat förresten.

 

På samma sätt som hästlasagnerna plötsligt tystade debatten om införandet av köttskatten (vilken håller på att utredas för fullt) så kommer säkerligen någon märklig nyhet att slå ner och som raskt omvärderar gemene mans uppfattning om integritet och personskydd. Varför inte några hot och en ny terrorlag exempelvis? Det brukar ju fungera fint i USA i alla fall.

 

Vi har inte haft ett ordentligt uppror i det här landet sedan Dackefejden, men jag vågar påstå att det är dags. När politikerna inte längre fruktar folket så kommer vi att behandlas som de avskum vi de facto anses vara. Regeringen kommer att fortsätta agera som Basil Fawlty i Pang i bygget och öppet hävda att det här landet hade varit en enkel sak att styra om det inte vore för alla förbannade invånare. Bruna skjortan på, ridstövlar fram med andra ord.

 

Personligen är jag så in i helvete trött på den överhetens cynism som drabbar oss dagligen. Vi betalar 30% av vår lön i skatt, 25% av nästan allt vi handlar är moms, enorma summor betalas i bränsleskatt, spritskatt och andra "dolda" avgifter. Vad får vi för det? Privatägd äldreomsorg, friskolor med helt egna agendor, apotek med andrahandsvaror och massiva lönesänkningar. Underbart, eller hur? Utförsäljningen av vård, skola och omsorg måste rimligen ha gett hundratals miljarder i besparingar, vart tog dessa slantar vägen?

 

Regeringen anser sig inte ens skyldig att i detalj redovisa vad skattepengarna används till, men när man hör talas om "Myndigheten för kulturanalys" eller "Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor" så inser man snart att vi kastar mycket av våra skattepengar i sjön alltmedan feta gubbar och päronformade tanter dricker kaffe och äter tårta i några av Stockholms vackraste byggnader.

 

Fridens (och gör era röster hörda)...