Föda för ditt intellekt

Religion är, förutom att vara ett förkastligt förhållningssätt till saker och tings natur, en outsinlig källa av humor. Hade det inte varit för allt lidande den åstadkommer så hade det varit höjden av enastående dråplig komik, proppfull med lika delar dumheter och skitsnack. Jag brukar ofta fundera på hur det kan komma sig att det finns folk som är villiga att tro på jungfrufödslar och flygande hästar, för att inte tala om snacksaliga ormar och återuppståndelse. Det är ju faktiskt jätteroligt. Lika roligt är det att det är stört omöjligt att övertyga dem om logiska och välutvecklade läror som evolution eller Big Bang-teorin, de är liksom helt oemottagliga för sunt förnuft. Jag hade en bekant en gång som ifrågasatte allt som hade med vetenskap att göra, vilket man absolut bör göra, men svalde allt som hade med tro att göra, vilket definitivt inte är lika hälsosamt. Jag skrattade ofta så att jag grät. Han kunde helt och hållet avfärda att man faktiskt kan mäta avstånden mellan olika himlakroppar i vårt solsystem samtidigt som han utan bekymmer accepterade att Eva skapades ur Adams revben. Religionen gör så med stackars lättledda hjärnor, den ersätter faktabaserad kunskap med fullkomligt nonsens. Om det inte hade renderat i så hemska konsekvenser så hade det varit precis hur kul som helst. "LOL", som ungdomarna uttrycker det.

 

Idag har vi ett enormt problem. Vi har i århundraden kämpat för att dämpa det religiösa inflytandet i samhället, men tvingas nu återigen att visa hänsyn inför dessa vanföreställningar. Nu tror jag att många som läser detta skruvar nervöst på sig och undrar om det ska komma någon lång, islamofobisk harang, men det ska det absolut inte. Jag är nämligen inte specifik i mitt religionsförakt, jag är generaliserande och allomfattande. Islam är ungefär 600 år yngre än kristendomen och är idag påfallande lik kristendomen för 600 år sedan. Det är inget konstigt med detta, det ligger i alla trosuppfattningars "gener" (ytterligare ett vetenskapligt begrepp som är svårt att få religiösa att acceptera) att gå igenom vissa faser och ibland undrar jag hur mycket som krävs för att kringgå dessa underliga spelregler, men ingenting tycks bita på dessa. Alla religioner har en etableringsfas, en våldsam expansionsfas, en mainstreamfas och slutligen den fas vår kristendom befinner sig i idag, ett slags avsomnad traditionsfas. Det är så det funkar. Många ondgör sig över det som nu pågår i Mellanöstern och ser mörka orosmoln vid horisonten, men lugna er bara, tids nog normaliseras och förminskas även de mest extrema av läror. Under tiden kan vi se till att ge våra barn en gedigen utbildning, se till att folk som inte vill tillhöra en viss lära inte tvingas till det eller mördas på grund av det och se till att barn världen över inte behöver svälta, men vi kan aldrig riktigt komma åt extremismen, den kommer tyvärr att överleva länge än.

 

Det finns dock en punkt som vi är mycket dåliga på, särskilt i den så kallade västvärlden, och det är att kritisera religion som företeelse. Nästan all kritik mot islam mynnar ut i luddiga rasistiska resonemang när de borde handla om religion och inget annat. Detta är mycket oroväckande och inte så lite förvånande. Jag menar, vad kan vara enklare än att kritisera en lära som propagerar mot jämlikhet mellan könen, men för förekomsten av flygande hästar? Nej, precis, det är inte ofta man stöter på så lättvunna debatter. Så skärpning för tusan och kritisera sakligt så fort tillfälle erbjuds.

 

Idag, måndagen den 14:e mars år 2016, så skulle det vara näst intill omöjligt att lansera någon av de abrahamitiska religionerna om de precis hade uppstått. Folk hade slagit upp Wikipedia och påvisat argumentations- och faktafel, visat klipp på YouTube som motsäger den dogm du försöker sprida och spytt galla över dig på Twitter. Det är så det funkar idag. Bekymmersamt nog så sker inte detta i samma utsträckning när religionerna har ett otal sekel på nacken, då blir det plötsligt lite ofint att ifrågasätta och svartmåla dem. I själva verket borde det förstås vara tvärtom eftersom inget av det som förutspås i några av de heliga böckerna har visat sig bli verklighet och nästan inget av det som sägs i övrigt har minsta relevans för dagens människor. Om det verkligen hade funnits någon som helst gudomlig inblandning i författandet av dessa irrläror så hade man kanske väntat sig att herr Kristus skulle komma med något intelligent uttalande om strängteori eller tändstift, men i alla citat är det bara en massa vaga, tonårsfilosofiska, statements som yppas.

 

Så, nu känner jag att bloggen börjar hitta tillbaka till sitt ursprung en aning, eller vad säger ni? Kul va? Jag vill bara avsluta med att försäkra er om att jag aldrig kommer att döma en människa efter hans eller hennes tro, men jag kommer alltid att fördöma tron i sig.

 

Fridens...