Religiösa vanföreställningar?

En kommentar
Satt och pratade med min svåger idag och han berättade om en vän till honom som är med i Jehovas Vittnen. Han sa att han alltid brukade ställa frågor till honom som han hade mycket svårt att svara på. Ni vet, lite religionsproblematiska frågor i all vänskaplighet, bara för att man så gärna vill höra dem försöka besvara dem. Det är ju jättekul, eller hur? Senast hade han frågat om detta med människans fria vilja och hur Gud nu kunde vara så dum att han gav oss den om det bara skulle leda till arvsynd och andra tråkigheter. Gud är ju som bekant ofelbar, allvetande, allseende och allsmäktig och borde naturligtvis ha förstått att Eva skulle äta det där äpplet och så vidare. Min svåger menade på att det där med fri vilja nog är bra förvisso, men om Gud aldrig hade gett oss den är det väl knappast sannolikt att vi hade saknat den, dessutom hade ju all ondska som kommer därur aldrig ha existerat. Ett slags omformulerat teodicéproblem alltså. Denne vän hade mycket svårt att svara på frågan, vilket inte förvånar mig det minsta. Det är enkel fråga, för att inte säga grundläggande för hela religionen, ja tre världsreligioner till och med. Han kunde inte svara för att denna enkla fråga med all tydlighet bevisar att Gud må vara många saker i en religiös persons ögon, men allvetande och ofelbar är knappast attribut som kan tillskrivas honom. Min svåger var nöjd med det stammande "alltså, hmm, jo, alltså" som följde och lämnade diskussionen där. Man vill ju inte sparka onödigt mycket på den som redan ligger.
Vidare föreslog han att jag nog kunde få ut en del av att träffa detta Vittne till vän och kanske ta ett glas vin eller så? Jo, sa jag, det hade nog varit spännande, men jag har så himla svårt att prata med troende. Han undrade varför och jag svarade som det var. Att jag helt enkelt måste sänka mig till en mental nivå som inte är värdig en vuxen människa. Har jag verkligen levt i trettiotvå år och studerat i nästan tjugo av dem för att sitta och prata med en infantil och vidskeplig ökenmänniska? Jag menar, förutom den uppenbara kulturkrocken mellan honom och mig måste man också ta följande i beaktande:
Han tror på att Gud har skapat en man av lera och blåst en livsande i honom så att han börjar leva, sen har han skapat en kvinna av denne mans revben. De lever i en trädgård där det bor en talande orm som lurar kvinnan att äta ett äpple.
Allt detta TROR denna människa fullt och fast på. Är han ens värd att prata med? Nej, sådana människor förtjänar inte min respekt annat än som mentalt otillräkneliga. Religion är bara en accepterad form av sinnessjukdom. Barnflickan i Knutby, Sara, fick höra av rätten att hon led av "religiösa vanföreställningar". Nej, det håller jag inte med om, religion är per definition en vanföreställning, det hon led av var bara vanföreställningar, kort och gott. Inga andra förklaringar är nödvändiga, kanske kunde man ha sagt att hon "led av religion", det räcker så...

Godnatt!

Kategori: Allmänt
 
1 cyklop:

skriven

Personligen är jag inte speciellt religiös. Jag tror inte att det finns någon Gud, eller den mer sosse aktiga andliga helgarderingen "nåt". Jag tror inte någon överlever sin egen död, utom möjligen Keith Richard, och jag tror definitivt inte att Gudar vid sällsynta tillfällen ger ut krypterade böcker till primater med för stor testosteron produktion för sitt eget bästa.



Däremot har jag inget som helst emot religion, utom då den försöker påverka allas våra liv, i sken av till det bättre, men alltid till det sämre. Utom då den ljuger, bedrar, förskingrar, skuld belägger, dödar, lemlestar, stigmatiserar och förslösar människors liv ( och egendom). Vilket får mig att plötsligt inse att religion är lika välkommet som clamydia i mitt liv. Värt lika mycket respekt som Hitlers människosyn och lika moraliskt högtstående som Gengis Khans diplomati.



Jag är inte heller så förtjust i det faktum att ingen kan bevisa någon Guds existens och trots att Gud i sin allmakt mycket enkelt skulle kunna gå ut och simultant informera mänskligheten om vad det är han vill, så har han ovanan att i lönndom viska detta i örat på diverse mer eller mindre skrattretande män ( inte sällan med lustiga hattar), som alla dessutom har olika svar på detta. För mig är det bevis nog på att människan uppfann Gud och inte tvärtom.



Något som får och fått enorma konsekvenser för miljontals människor under tusentals år.



Tro mig! Mänskligheten hade varit betydligt bättre rustad att ta itu med sina problem om inte detta barnsliga dravel dragit ner rullgardinen över förnuftet.