Föda för ditt intellekt

Ibland känner jag mig som en relik, som en kvarleva från en svunnen tid som tillbringar sina dagar i en värld som är starkt begränsad och alldeles oavhängig andras vardag. Det är nästan så att det blir en smula klaustrofobiskt emellanåt och när jag pratar med vänner och bekanta om vissa saker så förstärks den känslan markant. Det är inte så att jag är omodern i ordets rätta bemärkelse, jag känner ju till trenderna och fenomenen som diskuteras, men jag tror aldrig att jag har använt mig av dem. Det är märkligt hur vissa saker plötsligt dyker upp och blir ett begrepp.

 

Ta bara en sådan sak som Tinder. Jag har ett gott hum om vad det är och hur det funkar, men jag vet inte ens hur loggan ser ut. Hur kan det komma sig att man vet exakt vad något är och ungefär hur man använder det utan att man ens har sett det? Jag begriper ingenting. Detsamma gäller faktiskt hela nätdejtingsvängen för min del. Jag känner väldigt många som använder sig av sådana tjänster och jag kan säkert rabbla upp ett tiotal företagsnamn i branschen, men jag har aldrig ens varit registrerad för ett provmedlemskap. Sådant stör mig, att man vet så mycket utan att egentligen ha minsta kunskap om det.

 

Jag borde kanske utforska cyberdejtingvärlden? Det hade säkert varit både intressant och roligt. Men så var det den där detaljen med att träffa folk som man inte känner, jag kan helt ärligt säga att det inte precis är min grej . Särskilt inte under de omständigheter som en dejt har att erbjuda. En annan aspekt är att man måste "sälja in sig" genom att skriva något fyndigt och hitta ett foto som är lite snyggare än vad man själv är. Jag har sannerligen inga större problem med att skriva om mig själv, men att göra det på det sättet och i det syftet känns inte speciellt lockande. Vi får se hur det blir med den saken, vissa dagar känns det som en bra idé, andra inte. Dessutom är mitt bekräftelsebehov i det närmaste minimalt så jag har inte den motivationen heller.

 

Hela tiden tycks det pågå saker runt omkring mig som jag omöjligt kan greppa och aldrig kommer att få tillgång till. Som små parallella universum befolkade av subkulturella trendskapare. Det finns appar och sajter för varenda liten företeelse, varenda böjelse och allsköns mystiska perversioner. Bara tanken på att det finns ett "Dark Web" gömt någonstans inuti Internet kan göra mig yr. Det är som om vi hela tiden utvecklar nya behov utifrån fixa idéer snarare än känslor. Finns det någon som går igång på att se insekter krossas? Jaha, men då gör vi väl en miljon sidor och tusentals filmer om det då. Vi är allt ett bra underligt släkte.

 

Nästan varje dag hör jag historier som jag knappt vågar tro är sanna, även om jag innerst inne vet att de är det. Det är på sätt och vis rätt skönt att leva ett så pass enkelt liv som jag gör. Relativt normalt och tryggt. Problemet är väl att just "relativt normalt och tryggt" inte längre är ett vidare attraktivt argument på dejtingmarknaden och näppeligen något som renderar i några matchningar på Tinder. Det är ju tråkigt nog så beskaffat i denna värld att de som har bäst självförtroende är de personer som inte har några som helst berömvärda egenskaper eller kvaliteter. Att vara relativt normal och en ganska hygglig person har blivit omodernt. Kanske är det tur? De flesta människor är ju faktiskt helt jävla dumma i huvudet. "Hellre tvättbräda än hjärna", som någon Paradise Hotel-zombie uttryckte det. Uppenbarligen så hade han uppnått sitt mål.

 

Nu kan man lätt få för sig att jag är bitter, men så är det inte alls. Jag är bara en aning osynkad. Annars är jag faktiskt rätt nöjd med hur mitt liv har varit när det gäller kärlek och relationer och har aldrig varit vare sig singel eller i ett förhållande längre än jag har velat. Det är bara känslan av att tiderna förändras som gör mig orolig för att jag kommer att stå kvar där på perrongen och glo som ett fån medan alla tåg har avgått mot något härligt hedonistiskt resmål. Än så länge går allt bra, men det känns som sagt som om det är förändring i luften och att jag en dag, om än motvilligt, måste ta det där steget in i cyberspace på riktigt.

 

Kanske kan man använda den här bloggen som ett slags forum för rådgivning? Inte minst så finns det säkert många därute som har åsikter om olika sidor av saken och tips om hur man kan göra. Dessutom hade det varit rätt kul att skriva om fram- och motgångar. Lite som en dagbok över hur allt fortlöper. Om jag känner mig själv rätt så svalnar nog mitt intresse ganska snabbt, men det är en rolig tanke. Jag vet inte, vad säger ni? Annars kan man väl alltid göra som vanligt: vänta in i det sista och sedan handla i total panik? Det har onekligen fungerat bra förr.

 

Nåväl, alla kommentarer är självfallet välkomna.

 

Fridens...