Presidentval och sopsortering

Kommentera
Det här inlägget kommer att handla om två vitt skilda företeelser. Det är lika bra att slå fast det med en gång så att ni inte tror att jag är omedveten om hur splittrad och ambivalent jag kommer att förefalla under er läsning av denna text. Med det sagt så utlovar jag en redig avslutning värdig en cyniker och misantrop av yppersta världsklass. Låter det som en rimlig belöning för denna, säkerligen inte alltför ansträngande, uppgift? Så bra, då sätter vi igång.
 
Det har väl knappast undgått någon att det stora landet i väst har bjudit på en bländande uppvisning i tjuvtricks och rackarspel de senaste dagarna. Det uttalas pajkastning men stavas visst presidentval. Segrande ur den striden gick en herreman som inte bara kan stoltsera med en av hela manlighetens märkligaste frisyrer utan även med miljarder dollar på banken och ett så misogynt synsätt att till och med det saudiska kungahuset ruskar på sina huvuden. Hans namn är Donald Trump och från och med den 20:e januari 2017 så är han "Mr President" med hela den sinnessjuka cirkus som vi har valt att kalla Världen. Trump är en kallhamrad affärsman, en mansgris utan såväl skrupler som samvete. Han ser sig själv som en sällsynt och oerhört värdefull gåva till mänskligheten och drar sig inte för att ljuga, baktala eller helt enkelt förolämpa sina meningsmotståndare. På så vis kan han förvisso framstå som en mycket habil blivande president, men frågan är hur det politiska läget kommer att utveckla sig med honom vid rodret för ett av planetens tveklöst mäktigaste ämbeten?
 
Många blev chockade, förvånade och rentav förbannade när Trump tog hem valsegern. För min egen del så reagerade jag inte på något särskilt vis utan kunde bara konstatera att Trump trots allt var den som var minst illa omtyckt av de två kandidaterna. För det här valet handlade aldrig om popularitet eller trovärdighet, det handlade om vem som var minst usel. Visst är det väl förunderligt hur de politiska etablissemangen över hela västvärlden tycks undermineras av allehanda missnöjespopulister? Frågan är förstås högst sarkastisk, det är nämligen inte alls förunderligt. Dessa missnöjespolitiker och -partier är den ofrånkomliga produkten av långvarig inkompetens och maktfullkomlighet. I Sverige har vi Sverigedemokraterna, i USA har man Donald Trump, svårare än så är det inte och så blir det när politikerna slutar frukta folket och istället börjar utarma det och distansera medborgarna från sina gärningar.
 
Därför är det inte heller förvånande att Hillary Clinton förlorade valet. Tillsammans med sin make och före detta president Bill så tillhör hon en skara toppolitiker så korrupta att Putin framstår som en riktig hedersknyffel i jämförelse. Clinton Foundation är förmodligen det skamligaste exemplet på en välgörenhetsstiftelse som någonsin skådats. En stiftelse som enbart är upprättad för att tvätta kampanjpengar och göra livet surt för de U-länder som råkar ha naturresurser som olja och diamanter inom sina gränser. Som Dylan Moran sa om Berlusconi: "He's so crooked he sleeps in a spiral staircase. So thoroughly corrupt, every time he smiles an angel gets gonorrhea". Ett citat som med stor fördel även kan användas om makarna Clinton.
 
Så hur kommer världen att bli med Trump som president, kommer vi få ett kärnvapenkrig, en mur mot Mexiko eller något abortförbud? Tja, om detta kan man bara sia än så länge förstås, men vi som var med i matchen när George W. Bush svors in på samma post för ungefär femton år sedan är ganska luttrade vid det här laget. Bush var och är en riktig klang- och jubelidiot på alla sätt och vis, men fördelen med att ha en sådan person vid makten är att han är nästan plågsamt förutsägbar. Där kan Trump skilja sig från den genomsnittlige galningen. Han är rätt så slipad, van vid hårda förhandlingar och behöver varken berömmelse eller pengar i större utsträckning än vad han redan har. Han har "fuck you money" och behöver inte fjäska för någon. Vad han däremot måste vara mycket försiktig med är att inte reta upp folk i onödan. Då är det nog ruskigt lätt hänt att han slutar sina dagar som Lincoln, JFK eller i bästa fall Nixon.
 
Jag tror faktiskt inte att Trump kommer att göra något större väsen av sig i världspolitiken eller bli mycket mer än ett kuriöst exempel på hur underbart och knasigt demokratiska val kan sluta. Han kommer att sansa sig, han kommer att behöva stöd och råd och tack och lov har presidenten långt ifrån någon oinskränkt makt (vilket folk i det här landet tycks tro). Det ordnar sig säkert och det kommer garanterat att bli några spännande år framöver. Personligen så hade jag förstås mycket hellre sett en korrupt Clinton vid makten, om inte annat så för att hon kan det politiska spelet och har nästan ofattbart mycket erfarenhet av såväl in- som utrikespolitiska spörsmål. Nu blev det inte så och det får var och en vackert acceptera.
 
För mig är dock Donald Trump inget annat än en av många anledningar till att jag inte sopsorterar. Varför gör jag då inte det? Är jag inte rädd om naturen? Jodå, jag kan försäkra er att jag respekterar naturen och dess invånare till fullo. Det är människor och mänskligheten i stort jag inte har något till övers för. Ni förstår säkert att det finns individer jag älskar, högaktar och tycker om, men som art är vi en fruktansvärt onödig företeelse. Allt vi gör utmynnar i förödelse på ett eller annat vis. Därför välkomnar jag fracking, oljeborrningar i Arktis och andra vansinnesprojekt. De påskyndar nämligen människans slutliga sorti från denna, i grund och botten, fullkomligt underbara planet.
 
Ni förstår, miljöaktivisternas tänk grundar sig på det felaktiga antagandet att människan förtjänar en plats på Jorden. Det är ett rent egoistiskt och mycket snävt tänkande anser jag. Om man verkligen vill göra något åt miljön så borde man se till så att människorna försvinner. Planeten skulle klara sig enastående bra utan oss och på bara några hundra år så skulle ozonskikt, regnskogar och förorenade hav vara som nya igen. Det är VI som är problemet, inte de drivmedel vi måhända använder eller de batterier vi slänger i hushållssoporna.
 
Min protest mot de muppar som till varje pris vill klänga fast vid denna stackars himlakropp är således att inte sopsortera i någon större utsträckning. Det är min lilla revolution och även om jag vet att den inte gör någon skillnad på det stora hela så bidrar jag åtminstone inte till fortlevandet av det avskyvärda hyckleri som kallas att "värna om miljön". Så har jag valt att ställning, tyck vad ni vill om det, men jag har åtminstone tänkt igenom saken grundligt både två och tre gånger. Hur många av våra styrande virrpannor tror ni har gjort det?
 
Mänskligheten som den ser ut idag kommer aldrig att kunna leva i harmoni med naturen, det finns helt enkelt för mycket pengar att tjäna på att skövla och våldta den. En atomvinter kanske skulle ändra på den saken i ett nafs, men inte ens Trump tycks tokig nog att åstadkomma en sådan. Det Kalla kriget är slut och istället för terrorbalans råder inte sällan konsensus mellan forna fiender. Inte för att man plötsligt är vänner, utan för att man behöver handelspartners med stora ekonomier.
 
Så, där har ni det, svart på vitt och med nästan plågsamt ärligt avvägda ord. Ett slags allomfattande missnöjesyttring om man så vill. Tills vidare får vi väl vackert hanka oss fram på vår lilla sten i detta oändliga universum, men förr eller senare måste vi inse att vår existens, ur ett rent ekologiskt perspektiv, vare sig är beundransvärd eller fantastisk. Människan är inte bara sin egen black om foten, utan hela planetens.
 
Fridens...