Så har jag då äntligen sett den beryktade film som enligt pressen ska få folk att kräkas rakt ut i biosalongen. Envisa rykten gör till och med gällande att man numera delar ut spypåsar till besökarna. En del tidningar går faktiskt så långt i sina rapporter att de beskriver hur folk faller handlöst till marken, till synes avsvimmade av illamående och äckel.

I USA alltså. Jag misstänker att den svenska publiken är lite mer stillsam och framför allt tror jag att den lätt kräsmagade ändå tenderar att undvika filmer som kan få dem att må en smulla dåligt.

The Human Centipede
är en skapelse av Tom Six, en man som enligt IMdB.com är intresserad av Kalasjnikovs och har gjort en handfull insatser i filmvärlden hittills. Visst låter det lovande?

Filmen handlar i vanlig ordning om två kvinnliga turister av amerikanskt ursprung som under sin semester i Europa råkar få punktering alldeles i närheten av det hus där en pensionerad kirurg (specialist på att operera isär siamesiska tvillingar) lämpligt nog har sin boning. Vad som händer sen är i mångt och mycket redan täckt av själva titeln, denne kirurg har experimenterat med att operera ihop levande varelser på sistone och hans tre rottweilerhundar blev plötsligt en enda lång och mycket snitsig 3-Hund.

Nu är det så dags att ta vansinnet ett steg längre och bygga den första sekvensen av en mänsklig tusenfoting och precis då knackar det på dörren! Efter lite tafatta flyktförsök och så mycket inkonsekventa dumheter som man bara kan klämma in på ungefär trettioåtta minuter så består tusenfotingen av de två amerikanska turisterna samt en japansk man som haft turen att bli den främre delen av denna märkliga skapelse.

Det är ju nämligen så att de är ihopsydda läpp mot anus så att säga, så att den enes avföring blir den andres mat och så vidare. En äcklig tanke, men oroa er inte, man får inte se några specifika detaljer så det kan egentligen kvitta. Lustigt nog så hade jag väntat mig mycket mer av detta komplicerade matsmältningssystem eftersom jag antog att det var just detta som hade fått folk att kräkas rakt ut, men icke. Det är bara en enda ynka scen med denna groteska kuriositet i fokus och man glömmer snart bort den.

Faktum är att man missar många chanser att chockera publiken. När kirurgen drar ut tänderna på sina patienter så dokumenteras inte detta med en enda närbild. Allvarligt talat, ända sedan Maratonmannen har detta varit en grundläggande skräck för alla filmfantaster. Inte heller visas några operationsbilder, vilket är helt osannolikt korkat av regissör Six. Alla som har sett Jurtjyrkogården minns scenen då den snälle gamle farbrorn får hälsenan avskuren av en skalpell hanterad av den onde lille pojken. I ljuset av detta, hade det varit för mycket begärt att få se doktor Heiter skära av en eller annan knäled på sina blivande tusenfotingsdelar?

Det enda som över huvud taget imponerar lite grann på mig är mannen som gestaltar den galne kirurgen. Han heter i verkligheten Dieter Laser och för mig framstår han som en Udo Kier med begåvning, han är emellanåt riktigt obehaglig.

Annars är The Human Centipede osannolikt slätstruken och traditionell. Det är standardskräck, inget mer. Varför den har fått sådan uppmärksamhet har jag absolut ingen aning om, jag har sett dussintals filmer med osmakligare innehåll bara under det senaste året, obduktionsscenen i Saw IV eller de oändliga tortyrscenerna i Martyrs är verkligen att föredra om man vill framkalla illamående.

Se gärna The Human Centipede, men förvänta er inget särskilt. Nästa år kommer för övrigt en uppföljare med undertiteln Full Sequence, vi får väl se om herr Six lyckas bättre med den.

Fridens!




                Dieter Laser som doktor Heiter

The Human Centipede

Allmänt 3 kommentarer
Så har jag då äntligen sett den beryktade film som enligt pressen ska få folk att kräkas rakt ut i biosalongen. Envisa rykten gör till och med gällande att man numera delar ut spypåsar till besökarna. En del tidningar går faktiskt så långt i sina rapporter att de beskriver hur folk faller handlöst till marken, till synes avsvimmade av illamående och äckel.

I USA alltså. Jag misstänker att den svenska publiken är lite mer stillsam och framför allt tror jag att den lätt kräsmagade ändå tenderar att undvika filmer som kan få dem att må en smulla dåligt.

The Human Centipede
är en skapelse av Tom Six, en man som enligt IMdB.com är intresserad av Kalasjnikovs och har gjort en handfull insatser i filmvärlden hittills. Visst låter det lovande?

Filmen handlar i vanlig ordning om två kvinnliga turister av amerikanskt ursprung som under sin semester i Europa råkar få punktering alldeles i närheten av det hus där en pensionerad kirurg (specialist på att operera isär siamesiska tvillingar) lämpligt nog har sin boning. Vad som händer sen är i mångt och mycket redan täckt av själva titeln, denne kirurg har experimenterat med att operera ihop levande varelser på sistone och hans tre rottweilerhundar blev plötsligt en enda lång och mycket snitsig 3-Hund.

Nu är det så dags att ta vansinnet ett steg längre och bygga den första sekvensen av en mänsklig tusenfoting och precis då knackar det på dörren! Efter lite tafatta flyktförsök och så mycket inkonsekventa dumheter som man bara kan klämma in på ungefär trettioåtta minuter så består tusenfotingen av de två amerikanska turisterna samt en japansk man som haft turen att bli den främre delen av denna märkliga skapelse.

Det är ju nämligen så att de är ihopsydda läpp mot anus så att säga, så att den enes avföring blir den andres mat och så vidare. En äcklig tanke, men oroa er inte, man får inte se några specifika detaljer så det kan egentligen kvitta. Lustigt nog så hade jag väntat mig mycket mer av detta komplicerade matsmältningssystem eftersom jag antog att det var just detta som hade fått folk att kräkas rakt ut, men icke. Det är bara en enda ynka scen med denna groteska kuriositet i fokus och man glömmer snart bort den.

Faktum är att man missar många chanser att chockera publiken. När kirurgen drar ut tänderna på sina patienter så dokumenteras inte detta med en enda närbild. Allvarligt talat, ända sedan Maratonmannen har detta varit en grundläggande skräck för alla filmfantaster. Inte heller visas några operationsbilder, vilket är helt osannolikt korkat av regissör Six. Alla som har sett Jurtjyrkogården minns scenen då den snälle gamle farbrorn får hälsenan avskuren av en skalpell hanterad av den onde lille pojken. I ljuset av detta, hade det varit för mycket begärt att få se doktor Heiter skära av en eller annan knäled på sina blivande tusenfotingsdelar?

Det enda som över huvud taget imponerar lite grann på mig är mannen som gestaltar den galne kirurgen. Han heter i verkligheten Dieter Laser och för mig framstår han som en Udo Kier med begåvning, han är emellanåt riktigt obehaglig.

Annars är The Human Centipede osannolikt slätstruken och traditionell. Det är standardskräck, inget mer. Varför den har fått sådan uppmärksamhet har jag absolut ingen aning om, jag har sett dussintals filmer med osmakligare innehåll bara under det senaste året, obduktionsscenen i Saw IV eller de oändliga tortyrscenerna i Martyrs är verkligen att föredra om man vill framkalla illamående.

Se gärna The Human Centipede, men förvänta er inget särskilt. Nästa år kommer för övrigt en uppföljare med undertiteln Full Sequence, vi får väl se om herr Six lyckas bättre med den.

Fridens!




                Dieter Laser som doktor Heiter
Under den senaste tiden har jag haft det stora nöjet att läsa ett antal böcker som mer eller mindre explicit avhandlar problemet med den internationella droghandeln, främst med kokain och heroin som handelsvaror.

Innan jag hade läst dessa böcker så var jag övertygad om att stöta på en rad olika teorier om vilka vägar dessa droger tar för att slutligen hamna i näsan på glada gamänger i närheten av Stureplan eller Leicester Square. Lustigt nog så motsade alla dessa böcker inte varandra på mer än ett par punkter och motsägelserna var av trivial karaktär och enbart av akademiskt intresse.

Den ofrånkomliga frågan blir ju således: Om alla vet, vad är då problemet?

Jag har faktiskt inget svar på den frågan, jag blev högst förvånad över hur enigt och självklart författarna till dessa böcker beskrev handelsvägarna och även rutinerna för att tvätta och återinvestera profiten. Det var glasklart.

Oavsett om man läser El Choco, McMaffia eller Kokain så hittar man samma slutsatser och dokumenterade tillvägagångssätt. Så även i Oheligt krig, De ska ju ändå dö, Gomorra och 'Ndrangheta. Vill man ytterligare fördjupa sig, men på ett något mer amerikanskt vis så rekommenderar jag varmt filmerna Cocaine Cowboys och Cocaine Cowboys 2.

Man vet alltså exakt var produktionen sker, hur distributionen går till och hur pengarna används, men ändå fortgår det, år efter år. Hur kommer detta sig? Colombia, Peru och Afghanistan behåller sin respektive status som producenter av coca och opium, men även i Pankisidalen i norra Georgien vill kriminella element vara med och slåss om kakan. Italienska maffian tjänar stora pengar på smugglingen och banker världen över har blivit mycket förmögna på grund av sin mer eller mindre öppna penningtvätt.

Med bara en gnutta samarbete hade världens nationer kunnat försvåra detta arbete monumentalt. Informationen finns, med namn, platser och tider utmärkta.

Så om alla vet, vad är då problemet?


                                              Profitplanta

Om alla vet, vad är då problemet?

Allmänt En kommentar
Under den senaste tiden har jag haft det stora nöjet att läsa ett antal böcker som mer eller mindre explicit avhandlar problemet med den internationella droghandeln, främst med kokain och heroin som handelsvaror.

Innan jag hade läst dessa böcker så var jag övertygad om att stöta på en rad olika teorier om vilka vägar dessa droger tar för att slutligen hamna i näsan på glada gamänger i närheten av Stureplan eller Leicester Square. Lustigt nog så motsade alla dessa böcker inte varandra på mer än ett par punkter och motsägelserna var av trivial karaktär och enbart av akademiskt intresse.

Den ofrånkomliga frågan blir ju således: Om alla vet, vad är då problemet?

Jag har faktiskt inget svar på den frågan, jag blev högst förvånad över hur enigt och självklart författarna till dessa böcker beskrev handelsvägarna och även rutinerna för att tvätta och återinvestera profiten. Det var glasklart.

Oavsett om man läser El Choco, McMaffia eller Kokain så hittar man samma slutsatser och dokumenterade tillvägagångssätt. Så även i Oheligt krig, De ska ju ändå dö, Gomorra och 'Ndrangheta. Vill man ytterligare fördjupa sig, men på ett något mer amerikanskt vis så rekommenderar jag varmt filmerna Cocaine Cowboys och Cocaine Cowboys 2.

Man vet alltså exakt var produktionen sker, hur distributionen går till och hur pengarna används, men ändå fortgår det, år efter år. Hur kommer detta sig? Colombia, Peru och Afghanistan behåller sin respektive status som producenter av coca och opium, men även i Pankisidalen i norra Georgien vill kriminella element vara med och slåss om kakan. Italienska maffian tjänar stora pengar på smugglingen och banker världen över har blivit mycket förmögna på grund av sin mer eller mindre öppna penningtvätt.

Med bara en gnutta samarbete hade världens nationer kunnat försvåra detta arbete monumentalt. Informationen finns, med namn, platser och tider utmärkta.

Så om alla vet, vad är då problemet?


                                              Profitplanta
Idag gick WHO ut med siffran 18 000 som antalet döda i svininfluensan. Tja, det låter väl ganska rimligt kan man tycka eftersom det verkligen inte var någon allvarlig sjukdom, även om de försökte få oss att tro det.

Sverige köpte 18 miljoner doser influensavaccin och Glaxo Smith Klein gnuggade plånböckerna. De tjänade faktiskt en dryg miljard Euro på sitt vaccin och om WHO får bestämma lär det bli lika mycket till inom en snar framtid.

Intressant nog så sa en talesman för denna märkliga organisation, i samband med ovan nämnda dödssiffra, att det förmodligen var fler som dog i influensan än vad sammanställningen säger. Visst, det finns lögn, förbannad lögn och statistik, men allvarligt talat. Finns det ingen hejd eller skam i deras kroppar? Acceptera fakta, det var ingen ofantligt dödlig pandemi, det var en vanlig influensa.

WHO fortsätter att varna för att barn och gravida alltjämt befinner sig i farozonen, vilket de i och för sig gör för vilka sjukdomar som helst. Varför kan man inte bara backa och säga att hotet var en olycklig överdrift? En så stor organisation behöver knappast frukta att tappa ansiktet.

Snart dyker väl någon slags ko-, häst- eller gnuinfluensa upp och då börjar den läkemedelsindustrisponsrade hotbilden att växa igen.

För vad är lättare att tjäna pengar på än desinformation?

WHO - när fakta är irrelevant

Allmänt 9 kommentarer
Idag gick WHO ut med siffran 18 000 som antalet döda i svininfluensan. Tja, det låter väl ganska rimligt kan man tycka eftersom det verkligen inte var någon allvarlig sjukdom, även om de försökte få oss att tro det.

Sverige köpte 18 miljoner doser influensavaccin och Glaxo Smith Klein gnuggade plånböckerna. De tjänade faktiskt en dryg miljard Euro på sitt vaccin och om WHO får bestämma lär det bli lika mycket till inom en snar framtid.

Intressant nog så sa en talesman för denna märkliga organisation, i samband med ovan nämnda dödssiffra, att det förmodligen var fler som dog i influensan än vad sammanställningen säger. Visst, det finns lögn, förbannad lögn och statistik, men allvarligt talat. Finns det ingen hejd eller skam i deras kroppar? Acceptera fakta, det var ingen ofantligt dödlig pandemi, det var en vanlig influensa.

WHO fortsätter att varna för att barn och gravida alltjämt befinner sig i farozonen, vilket de i och för sig gör för vilka sjukdomar som helst. Varför kan man inte bara backa och säga att hotet var en olycklig överdrift? En så stor organisation behöver knappast frukta att tappa ansiktet.

Snart dyker väl någon slags ko-, häst- eller gnuinfluensa upp och då börjar den läkemedelsindustrisponsrade hotbilden att växa igen.

För vad är lättare att tjäna pengar på än desinformation?