Todd Akin, namnet låter till och med som en svordom. Mannen som påstod att en våldtagen kvinna inte kan bli gravid. Jisses, man undrar verkligen vilken sten han har tillbringat större delen av sitt liv under. Framför allt så undrar man hur det gick till när han satt och klurade ut denna geniala tes. Han lär väl knappast ha konsulterat en läkare, eller ens en vanlig knegare för den delen. Min slutsats är att han konsulterade Gud. Bara därifrån kan idiotier av denna typ härstamma.
 
Som ni vet så är det väldigt ont om gudomlig vishet i Bibeln, däremot möts man av ett prunkande överflöd av gudomlig dumhet. Jesus var ju inte heller typen som gick runt och sa smarta saker som "Lyss I lärljungar! Formeln för den ideala gaslagen ser ut som sålunda: pV=nRT!". Nej, han irrade mest runt och droppade obegripliga citat av typen "Följ mig och låt de döda begrava sina döda". Vad det nu betyder? Nåja, nog om dessa barnsligheter.
 
Intressant nog så utsätts nu Akin och hans närmaste för just hot om våldtäkt. Aftonbladet skriver såklart med sedvanlig språkbriljans att det nu riktas "hot mot han och hans familj". Jag vet, det är så svårt det där med prepositioner och rätt ordform på det. Stackars journalister som måste tampas med så oöverstigliga språkhinder vareviga dag. Hursomhelst. Jag kan tycka att det känns lite kontraproduktivt att hota Akin med våldtäkt eftersom den, hur den än genomförs och med vilken entusiasm förövaren än tar sig an uppgiften, svårligen kommer att rendera i en graviditet och således överbevisa hans uttalande. Men men, en icke bekräftad misstanke flyger förbi och kvittrar att de som hotar honom (wawaweewa, rätt form och allt!) befinner sig på samma mentala nivå som föremålet för dessa, än så länge, teoretiska illviljor. Gräddan av mänskligheten slår till igen...
 
Jag har för övrigt planer på att starta en blogg (eller snarare flera) på ryska och däri kritisera Putin å det grövsta för att hans totalitära stat ägnar sig åt politiska och rättsliga övergrepp (surprise!). Vad jag skriver här spelar säkert en väldigt obetydlig roll i den ryska politiken, men om man startar upp säg 30.000 bloggkonton på www.blog.ru och använder sig av Google Translate för att få fram sitt budskap så antar jag att det får åtminstone någon sorts effekt. Dessutom har man den fördelen att inte riskera livet eftersom Putins döda hajögon, i skrivande stund i alla fall, inte når in i svenska vardagsrum. Vad säger ni? Ska vi göra så? Hey ho, let's go, free Pussy Riot och allt detta? Bra, då kör vi på det.
 
Ryssland är ett intressant och komplext land, milt sagt, det var lite fritt och crazy i femton minuter på 90-talet, men återgick sedan raskt till brödköer och korruption när oligarkerna hade fyllt sina plånböcker. Härskarklassen låste kassaskåpet och folket blev ånyo förfördelat. Ny president? Javisst, ta det där psykfallet till KGB-agent där borta, det blir säkert bra. Solsjenitsyn hjälpe oss...
 
En annan intressant diktatur är förstås Italien, även om den börjar luckras upp lite nu. Berlusconi styrde inte bara idrotten, ekonomin och politiken, han ägde bokstavligen media. Det är rätt bra förutsättningar för att bli långvarig på posten. Dylan Moran sa för några år sedan om Berlusconi att "he´s so corrupt, every time he smiles an angel gets gonorrhea" och tillade att "he's so thoroughly crooked he has to sleep in a spiral staircase". Samma ord kan med bravur användas om såväl Putin som Lukasjenko. Vi gnäller mycket på Nordkorea, Saudiarabien och Kuba, men när det händer på vår egen bakgård så hukar vi som hunsade hundar. Vi får väl knyta händerna i byxfickorna och skylla på vädret antar jag. En svensk tiger visst än, jo jo.
 
Se där, ytterligare några tankar omvandlade till svarta krumelurer på ljus bakgrund. Så kan det gå.
 
Fridens...
 
 

Dårfinkar och dönickar

Allmänt Kommentera
Todd Akin, namnet låter till och med som en svordom. Mannen som påstod att en våldtagen kvinna inte kan bli gravid. Jisses, man undrar verkligen vilken sten han har tillbringat större delen av sitt liv under. Framför allt så undrar man hur det gick till när han satt och klurade ut denna geniala tes. Han lär väl knappast ha konsulterat en läkare, eller ens en vanlig knegare för den delen. Min slutsats är att han konsulterade Gud. Bara därifrån kan idiotier av denna typ härstamma.
 
Som ni vet så är det väldigt ont om gudomlig vishet i Bibeln, däremot möts man av ett prunkande överflöd av gudomlig dumhet. Jesus var ju inte heller typen som gick runt och sa smarta saker som "Lyss I lärljungar! Formeln för den ideala gaslagen ser ut som sålunda: pV=nRT!". Nej, han irrade mest runt och droppade obegripliga citat av typen "Följ mig och låt de döda begrava sina döda". Vad det nu betyder? Nåja, nog om dessa barnsligheter.
 
Intressant nog så utsätts nu Akin och hans närmaste för just hot om våldtäkt. Aftonbladet skriver såklart med sedvanlig språkbriljans att det nu riktas "hot mot han och hans familj". Jag vet, det är så svårt det där med prepositioner och rätt ordform på det. Stackars journalister som måste tampas med så oöverstigliga språkhinder vareviga dag. Hursomhelst. Jag kan tycka att det känns lite kontraproduktivt att hota Akin med våldtäkt eftersom den, hur den än genomförs och med vilken entusiasm förövaren än tar sig an uppgiften, svårligen kommer att rendera i en graviditet och således överbevisa hans uttalande. Men men, en icke bekräftad misstanke flyger förbi och kvittrar att de som hotar honom (wawaweewa, rätt form och allt!) befinner sig på samma mentala nivå som föremålet för dessa, än så länge, teoretiska illviljor. Gräddan av mänskligheten slår till igen...
 
Jag har för övrigt planer på att starta en blogg (eller snarare flera) på ryska och däri kritisera Putin å det grövsta för att hans totalitära stat ägnar sig åt politiska och rättsliga övergrepp (surprise!). Vad jag skriver här spelar säkert en väldigt obetydlig roll i den ryska politiken, men om man startar upp säg 30.000 bloggkonton på www.blog.ru och använder sig av Google Translate för att få fram sitt budskap så antar jag att det får åtminstone någon sorts effekt. Dessutom har man den fördelen att inte riskera livet eftersom Putins döda hajögon, i skrivande stund i alla fall, inte når in i svenska vardagsrum. Vad säger ni? Ska vi göra så? Hey ho, let's go, free Pussy Riot och allt detta? Bra, då kör vi på det.
 
Ryssland är ett intressant och komplext land, milt sagt, det var lite fritt och crazy i femton minuter på 90-talet, men återgick sedan raskt till brödköer och korruption när oligarkerna hade fyllt sina plånböcker. Härskarklassen låste kassaskåpet och folket blev ånyo förfördelat. Ny president? Javisst, ta det där psykfallet till KGB-agent där borta, det blir säkert bra. Solsjenitsyn hjälpe oss...
 
En annan intressant diktatur är förstås Italien, även om den börjar luckras upp lite nu. Berlusconi styrde inte bara idrotten, ekonomin och politiken, han ägde bokstavligen media. Det är rätt bra förutsättningar för att bli långvarig på posten. Dylan Moran sa för några år sedan om Berlusconi att "he´s so corrupt, every time he smiles an angel gets gonorrhea" och tillade att "he's so thoroughly crooked he has to sleep in a spiral staircase". Samma ord kan med bravur användas om såväl Putin som Lukasjenko. Vi gnäller mycket på Nordkorea, Saudiarabien och Kuba, men när det händer på vår egen bakgård så hukar vi som hunsade hundar. Vi får väl knyta händerna i byxfickorna och skylla på vädret antar jag. En svensk tiger visst än, jo jo.
 
Se där, ytterligare några tankar omvandlade till svarta krumelurer på ljus bakgrund. Så kan det gå.
 
Fridens...
 
 
Om allt får ha sin gilla gång, och man lyckas bibehålla någon form av relativ fysisk hälsa, så hoppas jag innerligt att ålderns höst påminner om den som huvudpersonerna i Jerry Van Amerongens briljanta serie Ballard Street (Irrvägen på svenska) tycks uppleva. En underbar balansakt mellan demens, humor och ren galenskap. Det är min förhoppning och övertygelse att ålderdomshemmen om 45 år befolkas av en gräsrökande hoper sjuttiotalister som bygger puckelpister i trapphusen till tonerna av Nirvana och Slayer om vartannat. Ålder behöver inte bara betyda ökade begränsingar, den kan lika gärna betyda ökad frihet, allt ligger i hälsans och den personliga övertygelsens händer.
 
Vad de fiktiva gamlingarna i Ballard Street har för sig är i mångt och mycket en hyllning till livet. Visst anar man en begynnande Alzheimer i bakgrunden men spelar det egentligen någon roll när till och med husdjuren beter sig likadant? En bra serie bygger en värld där allt är möjligt, spännande och tänkvärt på samma gång. Det behöver inte ens vara särskilt konstnärligt fulländat, det behöver "bara" liv. Gary Larson är en mästare på att förmänskliga djur, Van Amerongen är en mästare på att ge människan en mer primal natur och primitiv nyfikenhet på livet. Humorn är torr och underfundig, inte sällan lik vår egen bildmästare Jan Stenmarks. Ibland begriper man inte ett skvatt, ibland skrattar man rakt ut. 
 
I princip så läser jag aldrig serier som inte är signerade Larson, Van Amerongen eller Berglin, kanske mest på grund av lathet i ärlighetens namn. Jag formligen avgudar Wulffmorgenthaler och skulle gärna läsa mer av Frank Miller och Robert Crumb exempelvis, men det blir liksom aldrig av. Märkligt, särskilt med tanke på hur många usla filmer och böcker jag genomlider varje år utan att för den sakens skull ge upp mitt intresse för respektive konstform.
 
Nedan följer några exempel från Ballard Street och om ni vill ha mer av den varan så kan ni alltid smita in på www.gocomics.com och ta en titt.
 
Fridens...
 
Ballard Street      Ballard Street
 
Ballard StreetBallard Street
 
Ballard StreetBallard Street

På ålderns höst...

Allmänt En kommentar
Om allt får ha sin gilla gång, och man lyckas bibehålla någon form av relativ fysisk hälsa, så hoppas jag innerligt att ålderns höst påminner om den som huvudpersonerna i Jerry Van Amerongens briljanta serie Ballard Street (Irrvägen på svenska) tycks uppleva. En underbar balansakt mellan demens, humor och ren galenskap. Det är min förhoppning och övertygelse att ålderdomshemmen om 45 år befolkas av en gräsrökande hoper sjuttiotalister som bygger puckelpister i trapphusen till tonerna av Nirvana och Slayer om vartannat. Ålder behöver inte bara betyda ökade begränsingar, den kan lika gärna betyda ökad frihet, allt ligger i hälsans och den personliga övertygelsens händer.
 
Vad de fiktiva gamlingarna i Ballard Street har för sig är i mångt och mycket en hyllning till livet. Visst anar man en begynnande Alzheimer i bakgrunden men spelar det egentligen någon roll när till och med husdjuren beter sig likadant? En bra serie bygger en värld där allt är möjligt, spännande och tänkvärt på samma gång. Det behöver inte ens vara särskilt konstnärligt fulländat, det behöver "bara" liv. Gary Larson är en mästare på att förmänskliga djur, Van Amerongen är en mästare på att ge människan en mer primal natur och primitiv nyfikenhet på livet. Humorn är torr och underfundig, inte sällan lik vår egen bildmästare Jan Stenmarks. Ibland begriper man inte ett skvatt, ibland skrattar man rakt ut. 
 
I princip så läser jag aldrig serier som inte är signerade Larson, Van Amerongen eller Berglin, kanske mest på grund av lathet i ärlighetens namn. Jag formligen avgudar Wulffmorgenthaler och skulle gärna läsa mer av Frank Miller och Robert Crumb exempelvis, men det blir liksom aldrig av. Märkligt, särskilt med tanke på hur många usla filmer och böcker jag genomlider varje år utan att för den sakens skull ge upp mitt intresse för respektive konstform.
 
Nedan följer några exempel från Ballard Street och om ni vill ha mer av den varan så kan ni alltid smita in på www.gocomics.com och ta en titt.
 
Fridens...
 
Ballard Street      Ballard Street
 
Ballard StreetBallard Street
 
Ballard StreetBallard Street
Det är inte alltid lätt att förstå hur turerna kring Julian Assange går. Ibland är det faktiskt så illa att jag föreställer mig att inte ens han själv har en aning om vad som försiggår. Assange hävdar att den svenska rättsäkerheten i bästa fall kan betecknas som tveksam. Oavsett vad man anser om den saken så kvarstår ett faktum: Sverige har inget utlämningsavtal med USA, så han behöver inte oroa sig för det om det skulle visa sig att han är oskyldig till de sexbrott han står anklagad för i vårt avlånga land.
 
Ja ja, säger någon, inget utlämningsavtal, visst, men kolla hur det gick till med de där egyptierna för några år sedan. Jo, det är en relevant synpunkt, men i det fallet handlar det i princip uteslutande om den beryktade svenska diplomatiska fegheten och en kidnappning genomförd av CIA. Det får anses högst osannolikt att man beter sig på ett liknande sätt igen och framför allt inte i ett fall med så hög profil som Assanges.
 
I början av denna röra hade jag en föreställning om att Assange inte brydde sig särskilt mycket om anklagelserna från svensk sida, att han liksom hade viktigare saker för sig. Men om man har tid att sitta och häcka på en ambassad i två månader så har man väl tid att dyka upp i en rättssal? Särskilt om man är övertygad om sin egen oskuld.
 
Assanges balkongtal härom dagen var för mig en fars, ett tramsigt svammel om allt från Wikileaks till Obama. Som vanligt distanserade han sig från sin egen person genom att spela utsatt och offer för ett konspiratoriskt Storbritannien, ett hänsynslöst USA och ett grundlurat Sverige. Personligen så tycker jag att Wikileaks har en mycket viktig funktion att fylla, i en tid med ökat informationsflöde så tenderar hemligheterna paradoxalt nog att bli lite väl hemliga. I takt med att insynen ökar så infinner sig också plötsligt behovet av högre syrenhäckar, skulle man kunna säga. Därför är det också mycket olyckligt att så mycket gällande Wikileaks fokuseras på Julian Assange. En person utgör näppeligen ett nätverk. Att han dessutom framstår som ett allt större praktarsel för varje dag som går främjar ju inte heller precis den organisation han representerar. 
 
Naturligtvis måste följden således bli att en blåbärsnation av typen Ecuador tar honom under sitt beskydd. Kom nu inte dragande med Ecuadors stolta historia och att de skulle beskydda alla i en liknande situation, för de skulle de självfallet inte. Om du eller jag sökte asyl där så skulle de studsa oss på bara ballarna därifrån. Vad det här handlar om är vad det alltid har handlat om när Syd- och Nordamerikas vägar korsas: att jävlas med varandra. Det enda som förvånar mig är att det inte var Hugo Chavez som erbjöd Assange en fristad, konsekvensen blir dock snarlik så det kan väl kanske kvitta? Låt oss i alla fall hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga och infinner sig i Sverige inom kort. Annars är nog Wikileaks rykte och förtroende naggat för all framtid.
 
För att komma till punkt två i rubriken på detta inlägg så krävs ett tvärt kast som jag gladeligen bjuder på. Jag hade hört ryktet om hur man framställer smakämnen som bland annat ska efterlikna jordgubbs- och hallonsmak. Ryktet gjorde gällande att det utvanns ur någon slags analkörtel på ett visst djur. Som rykte var det redan frapperande märkligt enligt min mening, men när jag fick reda på att det var sant blev det på en gång både obehagligt och lustigt. Jag hade nämligen föreställt mig att det var något obetydligt litet djur som inbegreps, precis som man framställer röd färg av löss, och knappast en av våra största gnagare: bävern. Ämnet i fråga kallas i Sverige för bävergäll och har traditionellt sett använts som krydda i snapsvarianten Bäverhojt. Bävergäll är ett gulaktigt sekret som utsöndras i gällpungen, ett slags analkörtel, hos bävern och som var så eftertraktat i början av förra seklet att bävern i princip utrotades i Sverige. Numera används bävergäll framför allt i parfymer, mediciner och som smakämne. Om det står "naturligt smakämne" på förpackningen så är risken (eller chansen?) stor att det ämnet kommer från en stackars bävers ändalykt. Så var det med det. Hur i hela friden någon kom på att röven på en bäver smakar hallon är nog, tack och lov, en fråga för evigheten.
 
Fridens!

Assange och analkörtlar

Allmänt 2 kommentarer
Det är inte alltid lätt att förstå hur turerna kring Julian Assange går. Ibland är det faktiskt så illa att jag föreställer mig att inte ens han själv har en aning om vad som försiggår. Assange hävdar att den svenska rättsäkerheten i bästa fall kan betecknas som tveksam. Oavsett vad man anser om den saken så kvarstår ett faktum: Sverige har inget utlämningsavtal med USA, så han behöver inte oroa sig för det om det skulle visa sig att han är oskyldig till de sexbrott han står anklagad för i vårt avlånga land.
 
Ja ja, säger någon, inget utlämningsavtal, visst, men kolla hur det gick till med de där egyptierna för några år sedan. Jo, det är en relevant synpunkt, men i det fallet handlar det i princip uteslutande om den beryktade svenska diplomatiska fegheten och en kidnappning genomförd av CIA. Det får anses högst osannolikt att man beter sig på ett liknande sätt igen och framför allt inte i ett fall med så hög profil som Assanges.
 
I början av denna röra hade jag en föreställning om att Assange inte brydde sig särskilt mycket om anklagelserna från svensk sida, att han liksom hade viktigare saker för sig. Men om man har tid att sitta och häcka på en ambassad i två månader så har man väl tid att dyka upp i en rättssal? Särskilt om man är övertygad om sin egen oskuld.
 
Assanges balkongtal härom dagen var för mig en fars, ett tramsigt svammel om allt från Wikileaks till Obama. Som vanligt distanserade han sig från sin egen person genom att spela utsatt och offer för ett konspiratoriskt Storbritannien, ett hänsynslöst USA och ett grundlurat Sverige. Personligen så tycker jag att Wikileaks har en mycket viktig funktion att fylla, i en tid med ökat informationsflöde så tenderar hemligheterna paradoxalt nog att bli lite väl hemliga. I takt med att insynen ökar så infinner sig också plötsligt behovet av högre syrenhäckar, skulle man kunna säga. Därför är det också mycket olyckligt att så mycket gällande Wikileaks fokuseras på Julian Assange. En person utgör näppeligen ett nätverk. Att han dessutom framstår som ett allt större praktarsel för varje dag som går främjar ju inte heller precis den organisation han representerar. 
 
Naturligtvis måste följden således bli att en blåbärsnation av typen Ecuador tar honom under sitt beskydd. Kom nu inte dragande med Ecuadors stolta historia och att de skulle beskydda alla i en liknande situation, för de skulle de självfallet inte. Om du eller jag sökte asyl där så skulle de studsa oss på bara ballarna därifrån. Vad det här handlar om är vad det alltid har handlat om när Syd- och Nordamerikas vägar korsas: att jävlas med varandra. Det enda som förvånar mig är att det inte var Hugo Chavez som erbjöd Assange en fristad, konsekvensen blir dock snarlik så det kan väl kanske kvitta? Låt oss i alla fall hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga och infinner sig i Sverige inom kort. Annars är nog Wikileaks rykte och förtroende naggat för all framtid.
 
För att komma till punkt två i rubriken på detta inlägg så krävs ett tvärt kast som jag gladeligen bjuder på. Jag hade hört ryktet om hur man framställer smakämnen som bland annat ska efterlikna jordgubbs- och hallonsmak. Ryktet gjorde gällande att det utvanns ur någon slags analkörtel på ett visst djur. Som rykte var det redan frapperande märkligt enligt min mening, men när jag fick reda på att det var sant blev det på en gång både obehagligt och lustigt. Jag hade nämligen föreställt mig att det var något obetydligt litet djur som inbegreps, precis som man framställer röd färg av löss, och knappast en av våra största gnagare: bävern. Ämnet i fråga kallas i Sverige för bävergäll och har traditionellt sett använts som krydda i snapsvarianten Bäverhojt. Bävergäll är ett gulaktigt sekret som utsöndras i gällpungen, ett slags analkörtel, hos bävern och som var så eftertraktat i början av förra seklet att bävern i princip utrotades i Sverige. Numera används bävergäll framför allt i parfymer, mediciner och som smakämne. Om det står "naturligt smakämne" på förpackningen så är risken (eller chansen?) stor att det ämnet kommer från en stackars bävers ändalykt. Så var det med det. Hur i hela friden någon kom på att röven på en bäver smakar hallon är nog, tack och lov, en fråga för evigheten.
 
Fridens!