I morse bordades Ship to Gazas fartyg av israelisk militär och enligt varierande uppgifter har ett antal personer dödats (2-14 personer i skrivande stund) och ett flertal skadats. Det förvånar mig inte det minsta att Israel hanterar situationen på detta sätt, det kan faktiskt inte förvåna någon, vad som däremot är ganska ovanligt är att man hanterar vad som är en uttalat partipolitiskt och religiöst oberoende organisation på detta sätt.

Ship to Gaza är mycket noga med att inte vara knutna till politiska eller religiösa ideologier och lägger stor vikt vid att detta är en humanitär och fredlig insats avsedd att vara en direkt hjälp från person till person. Visst kan man diskutera det rimliga i att lasten verkligen kommer att tas om hand av likasinnade, speciellt med tanke på Hamas och PLO:s ovana att beslagta all humanitär hjälp, men avsikten är likafullt fredlig och god.

Om Israel hade låtit fartygen anlöpa, sett till att distribuera förnödenheterna och backat undan ett par steg så hade man åtnjutit åtminstone en liten gnutta respekt i omvärldens ögon. Man hade erkänt att det faktiskt fanns ett problem och agerat därefter, låt vara att en utomstående organisation stod för insatsen.

Istället väljer man som så ofta förr att göra sig omöjliga. Med osäkrade vapen och adrenalin upp till öronen ger man sig ut till havs för att borda dessa fartyg. Hur kan man se en "frihetsflotta" som en provokation? Jag kan inte minnas att Ship to Bosnia hade dessa problem.

När fartygen väl bordas kan vad som helst hända, vem som börjar med handgripligheterna är oväsentligt. Det finns självfallet rutinerade och hugade israelhatare ombord på fartygen, men de allra flesta är där på grund av en genuin vilja att hjälpa de som har det svårt.

Nu har israelerna som sagt gjort sig fullkomligt omöjliga i hela västvärlden igen och vad deras arabiska grannar anser om deras agerande vågar man knappt reflektera över. I slutänden kommer situationer som denna att få Israel på fall, inte ens USA kan försvara detta och dylika övertramp på goda intentioner.

Jag är inte personligen inblandad i Ship to Gaza, men jag kan förstå varför en sådan organisation behövs när världens regeringar tiger och låter de drabbade klara sig så gott det går. 

USA skänker enorma summor till Israel varje år, men inte en cent av dessa går till förnödenheter på Gazaremsan eller Västbanken, de hamnar i de redan prviligerades fickor.

Många har påpekat naiviteten i projekt som Ship to Gaza med flera och visst finns det ett stort mått av det, det måste det finnas, annars kan man inte iscensätta en sådan operation.

Religiösa och politiska intressen kommer att lägga beslag på mycket av lasten och Israel kommer att göra sitt yttersta för att hindra leveranserna, så är det bara, men i en värld där till och med välgörenheten har drabbats av en enorm girighet och hunger så är denna typ av insatser utan tvekan att föredra.

Men det finns en sak som alltjämt maler i mitt huvud. Varför kan inte Hamas, Hizbollah och PLO förse sina medmänniskor med pengar och mat utan att kräva gentjänster i form av våld eller hot om våld? Deras samlade tillgångar ligger, enligt Loretta Napoleoni och många andra forskare, på cirka tjugo miljarder dollar, varav en stor del finns deponerade i obskyra bankers nummerkonton över hela världen. Men det är naturligtvis med dem som med alla andra kapitalister, viljan att skänka är försvinnande liten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7215954.ab    

Ship to Gaza

Allmänt 3 kommentarer
I morse bordades Ship to Gazas fartyg av israelisk militär och enligt varierande uppgifter har ett antal personer dödats (2-14 personer i skrivande stund) och ett flertal skadats. Det förvånar mig inte det minsta att Israel hanterar situationen på detta sätt, det kan faktiskt inte förvåna någon, vad som däremot är ganska ovanligt är att man hanterar vad som är en uttalat partipolitiskt och religiöst oberoende organisation på detta sätt.

Ship to Gaza är mycket noga med att inte vara knutna till politiska eller religiösa ideologier och lägger stor vikt vid att detta är en humanitär och fredlig insats avsedd att vara en direkt hjälp från person till person. Visst kan man diskutera det rimliga i att lasten verkligen kommer att tas om hand av likasinnade, speciellt med tanke på Hamas och PLO:s ovana att beslagta all humanitär hjälp, men avsikten är likafullt fredlig och god.

Om Israel hade låtit fartygen anlöpa, sett till att distribuera förnödenheterna och backat undan ett par steg så hade man åtnjutit åtminstone en liten gnutta respekt i omvärldens ögon. Man hade erkänt att det faktiskt fanns ett problem och agerat därefter, låt vara att en utomstående organisation stod för insatsen.

Istället väljer man som så ofta förr att göra sig omöjliga. Med osäkrade vapen och adrenalin upp till öronen ger man sig ut till havs för att borda dessa fartyg. Hur kan man se en "frihetsflotta" som en provokation? Jag kan inte minnas att Ship to Bosnia hade dessa problem.

När fartygen väl bordas kan vad som helst hända, vem som börjar med handgripligheterna är oväsentligt. Det finns självfallet rutinerade och hugade israelhatare ombord på fartygen, men de allra flesta är där på grund av en genuin vilja att hjälpa de som har det svårt.

Nu har israelerna som sagt gjort sig fullkomligt omöjliga i hela västvärlden igen och vad deras arabiska grannar anser om deras agerande vågar man knappt reflektera över. I slutänden kommer situationer som denna att få Israel på fall, inte ens USA kan försvara detta och dylika övertramp på goda intentioner.

Jag är inte personligen inblandad i Ship to Gaza, men jag kan förstå varför en sådan organisation behövs när världens regeringar tiger och låter de drabbade klara sig så gott det går. 

USA skänker enorma summor till Israel varje år, men inte en cent av dessa går till förnödenheter på Gazaremsan eller Västbanken, de hamnar i de redan prviligerades fickor.

Många har påpekat naiviteten i projekt som Ship to Gaza med flera och visst finns det ett stort mått av det, det måste det finnas, annars kan man inte iscensätta en sådan operation.

Religiösa och politiska intressen kommer att lägga beslag på mycket av lasten och Israel kommer att göra sitt yttersta för att hindra leveranserna, så är det bara, men i en värld där till och med välgörenheten har drabbats av en enorm girighet och hunger så är denna typ av insatser utan tvekan att föredra.

Men det finns en sak som alltjämt maler i mitt huvud. Varför kan inte Hamas, Hizbollah och PLO förse sina medmänniskor med pengar och mat utan att kräva gentjänster i form av våld eller hot om våld? Deras samlade tillgångar ligger, enligt Loretta Napoleoni och många andra forskare, på cirka tjugo miljarder dollar, varav en stor del finns deponerade i obskyra bankers nummerkonton över hela världen. Men det är naturligtvis med dem som med alla andra kapitalister, viljan att skänka är försvinnande liten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7215954.ab    

En av Hollywoods riktiga giganter avled i morse i sviterna av cancer. Dennis Hopper, mannen som regisserade och spelade huvudrollen i Easy Rider, blev 74 år.

Hans filmiska arv kan knappast undervärderas. Han arbetade tillsammans med storheter som James Dean, Jack Nicholson, David Lynch och Francis Ford Coppola och tillsammans gjorde de ett bestående avtryck i en vid den tiden relativt strikt och politiskt korrekt Hollywood-attityd.

Hopper var högst delaktig i att tänja såväl den konstnärliga som de samhälleliga aspekterna av filmmakeriet i "drömfabriken" och fick inte sällan kämpa i rejäl motvind. Frågan är om någon innan eller efter honom har fått kriga så hårt för att uppnå en något så när etablerad plats i filmindustrin. En snabb blick på hans filmografi avslöjar en hel uppsjö av småroller i en mängd olika TV-serier och därtill nästan lika många statist- eller biroller.

För mig och många andra kommer han alltid att bli ihågkommen för sina prestationer i Easy Rider, Apocalypse Now, Blue Velvet och True Romance. För den yngre och lite mer actionorienterade publiken blir hans arv förmodligen Waterworld och Speed eller rent av hans röstinsats i det omåttligt populära spelet GTA: Vice City. 

Han fick sin stjärna på Hollywood Walk of Fame i Los Angeles för knappt två månader sedan och framträdde då ordentligt tärd av den prostatacancer som plågat honom den senaste tiden.

Med Hoppers egna ord: "Like all artists I want to cheat death a little and contribute something to the next generation."

Det gjorde han sannerligen. Vila i frid gamle gamäng...



http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7210932.ab  

Tyst minut för Easy Rider

Allmänt Kommentera

En av Hollywoods riktiga giganter avled i morse i sviterna av cancer. Dennis Hopper, mannen som regisserade och spelade huvudrollen i Easy Rider, blev 74 år.

Hans filmiska arv kan knappast undervärderas. Han arbetade tillsammans med storheter som James Dean, Jack Nicholson, David Lynch och Francis Ford Coppola och tillsammans gjorde de ett bestående avtryck i en vid den tiden relativt strikt och politiskt korrekt Hollywood-attityd.

Hopper var högst delaktig i att tänja såväl den konstnärliga som de samhälleliga aspekterna av filmmakeriet i "drömfabriken" och fick inte sällan kämpa i rejäl motvind. Frågan är om någon innan eller efter honom har fått kriga så hårt för att uppnå en något så när etablerad plats i filmindustrin. En snabb blick på hans filmografi avslöjar en hel uppsjö av småroller i en mängd olika TV-serier och därtill nästan lika många statist- eller biroller.

För mig och många andra kommer han alltid att bli ihågkommen för sina prestationer i Easy Rider, Apocalypse Now, Blue Velvet och True Romance. För den yngre och lite mer actionorienterade publiken blir hans arv förmodligen Waterworld och Speed eller rent av hans röstinsats i det omåttligt populära spelet GTA: Vice City. 

Han fick sin stjärna på Hollywood Walk of Fame i Los Angeles för knappt två månader sedan och framträdde då ordentligt tärd av den prostatacancer som plågat honom den senaste tiden.

Med Hoppers egna ord: "Like all artists I want to cheat death a little and contribute something to the next generation."

Det gjorde han sannerligen. Vila i frid gamle gamäng...



http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7210932.ab  

För den som har invaggats i tvivel om huruvida terroristorganisationer som Al Qaida och Hamas har somnat av en smula vill jag rekommendera två böcker som finns för en billig slant på närmaste bokhandel.

McMaffia
är skriven av BBC-journalisten (med mera) Misha Glenny och behandlar främst den internationella brottslighetens relativt enkla erövringståg i västeuropa. Glenny är väl insatt i så väl funktionerna bakom dess framväxt som dess struktur och det är i sanning en mycket skrämmande läsning man bjuds på.

Allt hänger ihop. Kriget på Balkan, Sendero Luminoso-gerillan i Peru, den bulgariska och den ryska maffian, IRA, PLO, Hizbollah och Al Qaida. Vad den moderna terrorn i mångt och mycket handlar om är helt enkelt pengar. Attentaten den 11:e september 2001 beräknas ha kostat cirka $500 000, en spottstyver i sådana sammanhang och med tanke på att bin Laden och hans anhängare gjorde sig enorma pengar på börsspekulationer dagarna innan attackerna är en halv miljon dollar snarare att betrakta som fickpengar.

Om det senare förhållandet mellan pengar och terrorism skriver Loretta Napoleoni i sin bok Oheligt krig. Hon målar med stor kunskap och riklig research upp en mycket dyster bild om hur saker och ting i själva verket förhåller sig. Mycket av det hon presenterar är nyheter för mig, som att Hamid Karzai innan han blev Afghanistans president var anställd av företaget Unical, det företag som hade för avsikt att bygga en pipeline genom det krigshärjade landet. En pipeline som för övrigt även föranledde USA att bygga upp talibanernas vapenförråd i kampen mot Sovjetunonen och som renderade i det talibanstyre USA sedan kände sig tvingade att krossa. Fortfarande har ingen pipeline byggts och nu när USA återigen försöker få in talibanerna i parlamentet så behöver man inte vara särskilt cynisk för att förstå vartåt det barkar.

Det nya med denna typ av terrorism, den statsunderstödda i USA:s fall och den oberoende i till exempel Al Qaidas fall, är att globaliseringen under de senaste decennierna har medfört ett ökat samarbete mellan organisationerna.

När PLO rånade en bank i Beirut för snart 30 år sedan och behövde sprängmedelsexpertis så flög man helt enkelt ner medlemmar av IRA för att ta hand om det.

När bin Laden var ute och fiskade efter vapen, droger och annan hårdvaluta så kontaktade han Sendero Luminoso i Peru för att få råd och värdefulla kontakter.

Allt hänger ihop. Napoleoni beräknar att så mycket som 20 % av världens ekonomi är av kriminell art och således svarta pengar. Varje gång du köper en godispåse hamnar en slant i någon terrororganisations fickor. Så är fallet obönhörligen för läkemedelsindustrin i USA. Det gummi arabicum som används till att dragera piller och tabletter i deras fabriker köps från en gummiindustri i Sudan som ägs av bin Laden. 

Det är ingen egentlig skillnad mellan hur en terrorist- och en maffiaorganisation arbetar, frågan är om det ens är lönt att ge dem olika namn längre. Det handlar om pengatvätt, smuggling, utpressning, mord, makt och korruption i båda fallen. Det är helt enkelt så man försörjer sig.

Via välgörenhetsorganisationer i väst samlar palestinska patrioter in pengar till den väpnade kampen i Israel och via legala investeringar av svarta pengar växer kapitalet sedan obehindrat till ofantliga förmögenheter.

Den italienska maffian har täta kontakter med Hamas, Hizbollah och PLO och ser inga moraliska eller etiska oegentligheter i det. De tjänar stora pengar på att smuggla vapen, människor, kaviar och knark över hela medelhavsområdet.

Allt hänger ihop. USA skakades av Iran-Contras affären på 1980-talet, men sanningen är den att det varken var första eller sista gången man använde sig av denna taktik för att sälja vapen hit och dit och tjäna pengar på alla möjliga sorters transaktioner, lagliga som olagliga.

Kommunismens fall satte onekligen maffiabollen i rullning, men förutsättningarna för dess blomstrande affärer är såväl FN:s många märkliga embargon som övriga länders totala förvirring över dessa nya kapitaliststaters uppkomst.

Läs dessa två böcker, det är viktigt och angeläget. Läs dem för att förstå vad det är som håller på att hända och hur korrupt vår värld är. Inte ens den mest hugade optimist kan undgå att se hur mörk framtiden ser ut. 

 

 

McMaffia och Oheligt krig

Allmänt En kommentar
För den som har invaggats i tvivel om huruvida terroristorganisationer som Al Qaida och Hamas har somnat av en smula vill jag rekommendera två böcker som finns för en billig slant på närmaste bokhandel.

McMaffia
är skriven av BBC-journalisten (med mera) Misha Glenny och behandlar främst den internationella brottslighetens relativt enkla erövringståg i västeuropa. Glenny är väl insatt i så väl funktionerna bakom dess framväxt som dess struktur och det är i sanning en mycket skrämmande läsning man bjuds på.

Allt hänger ihop. Kriget på Balkan, Sendero Luminoso-gerillan i Peru, den bulgariska och den ryska maffian, IRA, PLO, Hizbollah och Al Qaida. Vad den moderna terrorn i mångt och mycket handlar om är helt enkelt pengar. Attentaten den 11:e september 2001 beräknas ha kostat cirka $500 000, en spottstyver i sådana sammanhang och med tanke på att bin Laden och hans anhängare gjorde sig enorma pengar på börsspekulationer dagarna innan attackerna är en halv miljon dollar snarare att betrakta som fickpengar.

Om det senare förhållandet mellan pengar och terrorism skriver Loretta Napoleoni i sin bok Oheligt krig. Hon målar med stor kunskap och riklig research upp en mycket dyster bild om hur saker och ting i själva verket förhåller sig. Mycket av det hon presenterar är nyheter för mig, som att Hamid Karzai innan han blev Afghanistans president var anställd av företaget Unical, det företag som hade för avsikt att bygga en pipeline genom det krigshärjade landet. En pipeline som för övrigt även föranledde USA att bygga upp talibanernas vapenförråd i kampen mot Sovjetunonen och som renderade i det talibanstyre USA sedan kände sig tvingade att krossa. Fortfarande har ingen pipeline byggts och nu när USA återigen försöker få in talibanerna i parlamentet så behöver man inte vara särskilt cynisk för att förstå vartåt det barkar.

Det nya med denna typ av terrorism, den statsunderstödda i USA:s fall och den oberoende i till exempel Al Qaidas fall, är att globaliseringen under de senaste decennierna har medfört ett ökat samarbete mellan organisationerna.

När PLO rånade en bank i Beirut för snart 30 år sedan och behövde sprängmedelsexpertis så flög man helt enkelt ner medlemmar av IRA för att ta hand om det.

När bin Laden var ute och fiskade efter vapen, droger och annan hårdvaluta så kontaktade han Sendero Luminoso i Peru för att få råd och värdefulla kontakter.

Allt hänger ihop. Napoleoni beräknar att så mycket som 20 % av världens ekonomi är av kriminell art och således svarta pengar. Varje gång du köper en godispåse hamnar en slant i någon terrororganisations fickor. Så är fallet obönhörligen för läkemedelsindustrin i USA. Det gummi arabicum som används till att dragera piller och tabletter i deras fabriker köps från en gummiindustri i Sudan som ägs av bin Laden. 

Det är ingen egentlig skillnad mellan hur en terrorist- och en maffiaorganisation arbetar, frågan är om det ens är lönt att ge dem olika namn längre. Det handlar om pengatvätt, smuggling, utpressning, mord, makt och korruption i båda fallen. Det är helt enkelt så man försörjer sig.

Via välgörenhetsorganisationer i väst samlar palestinska patrioter in pengar till den väpnade kampen i Israel och via legala investeringar av svarta pengar växer kapitalet sedan obehindrat till ofantliga förmögenheter.

Den italienska maffian har täta kontakter med Hamas, Hizbollah och PLO och ser inga moraliska eller etiska oegentligheter i det. De tjänar stora pengar på att smuggla vapen, människor, kaviar och knark över hela medelhavsområdet.

Allt hänger ihop. USA skakades av Iran-Contras affären på 1980-talet, men sanningen är den att det varken var första eller sista gången man använde sig av denna taktik för att sälja vapen hit och dit och tjäna pengar på alla möjliga sorters transaktioner, lagliga som olagliga.

Kommunismens fall satte onekligen maffiabollen i rullning, men förutsättningarna för dess blomstrande affärer är såväl FN:s många märkliga embargon som övriga länders totala förvirring över dessa nya kapitaliststaters uppkomst.

Läs dessa två böcker, det är viktigt och angeläget. Läs dem för att förstå vad det är som håller på att hända och hur korrupt vår värld är. Inte ens den mest hugade optimist kan undgå att se hur mörk framtiden ser ut.