Glömde visst alldeles bort att gratulera Bob Dylan på hans födelsedag igår så jag får göra det lite i efterskott istället. Robert Allen Zimmerman blev alltså 70 igår och det kan väl vara värt att fira? En levande legend som har vunnit alla utmärkelser som går att vinna och som alltjämt inte har några planer på att trappa ner.

För mig är Dylan en livskamrat, en följeslagare som jag ständigt kan lita på. Den första gång jag hörde Like A Rolling Stone var för mig ett livsavgörande ögonblick, en påminnelse om att musik kan vara starkare än alla andra konstformer sammantagna. Just den inspelningen, från Before the Flood-skivan med The Band som kompmusiker, är bland det vassaste jag någonsin har hört och då har jag hört mycket i mina dagar.

Dylans musik kommer att leva vidare långt efter hans död, därom råder inga tvivel.

Jag har sett Dylan live vid ett tiotal tillfällen, från den fantastiska konserten i Prag 1995 till den lite mer avslagna tillställningen i Malmö 2009. Ett inbitet fan som jag blir aldrig besviken på en konsert, men om man är lite mindre bekant med hans musik och persona så förstår jag om man inte direkt blir överstimulerad under ett uppträdande. Men ge honom en chans, det kommer att vara värt varenda minut och du kommer att bära med dig upplevelsen under resten av livet.

Så, hatten av för en levande legend och ett musikgeni, grattis i efterskott Bob Dylan!

Dylanlåtar du ska ha hört:

Like A Rolling Stone
Blowin' in the Wind
Mr Tambourine Man
Don't Think Twice (It's Alright)
All Along the Watchtower
I Want You
Just Like A Woman
Subterranean Homesick Blues
Masters of War
Ballad of A Thin Man
Rainy Day Women #12 & 35
Positively 4th Street
It Ain't Me Babe
The Times They Are a-Changin
Desolation Row
Simple Twist of Fate
Idiot Wind
Tangled Up in Blue
Love Sick
Man in the Long Black Coat
Slow Train Coming
Talking New York Blues
Visions of Johanna
Hurricane
Things Have Changed (som vann Dylan en Oscar!)

+hundratals fler

Passa även på att se filmerna Don't Look Back och No Direction Home

Det är bara att njuta tills öronen och ögonen börjar blöda...


                                                                          GRATTIS BOB!!!

Grattis herr Zimmerman!

Allmänt Kommentera
Glömde visst alldeles bort att gratulera Bob Dylan på hans födelsedag igår så jag får göra det lite i efterskott istället. Robert Allen Zimmerman blev alltså 70 igår och det kan väl vara värt att fira? En levande legend som har vunnit alla utmärkelser som går att vinna och som alltjämt inte har några planer på att trappa ner.

För mig är Dylan en livskamrat, en följeslagare som jag ständigt kan lita på. Den första gång jag hörde Like A Rolling Stone var för mig ett livsavgörande ögonblick, en påminnelse om att musik kan vara starkare än alla andra konstformer sammantagna. Just den inspelningen, från Before the Flood-skivan med The Band som kompmusiker, är bland det vassaste jag någonsin har hört och då har jag hört mycket i mina dagar.

Dylans musik kommer att leva vidare långt efter hans död, därom råder inga tvivel.

Jag har sett Dylan live vid ett tiotal tillfällen, från den fantastiska konserten i Prag 1995 till den lite mer avslagna tillställningen i Malmö 2009. Ett inbitet fan som jag blir aldrig besviken på en konsert, men om man är lite mindre bekant med hans musik och persona så förstår jag om man inte direkt blir överstimulerad under ett uppträdande. Men ge honom en chans, det kommer att vara värt varenda minut och du kommer att bära med dig upplevelsen under resten av livet.

Så, hatten av för en levande legend och ett musikgeni, grattis i efterskott Bob Dylan!

Dylanlåtar du ska ha hört:

Like A Rolling Stone
Blowin' in the Wind
Mr Tambourine Man
Don't Think Twice (It's Alright)
All Along the Watchtower
I Want You
Just Like A Woman
Subterranean Homesick Blues
Masters of War
Ballad of A Thin Man
Rainy Day Women #12 & 35
Positively 4th Street
It Ain't Me Babe
The Times They Are a-Changin
Desolation Row
Simple Twist of Fate
Idiot Wind
Tangled Up in Blue
Love Sick
Man in the Long Black Coat
Slow Train Coming
Talking New York Blues
Visions of Johanna
Hurricane
Things Have Changed (som vann Dylan en Oscar!)

+hundratals fler

Passa även på att se filmerna Don't Look Back och No Direction Home

Det är bara att njuta tills öronen och ögonen börjar blöda...


                                                                          GRATTIS BOB!!!
Angående gårdagens skandalscener i Malmö så vill jag passa på att säga några väl valda ord om fotboll och dess "fans".

Ni vet säkert hur det gamla talesättet lyder: Alla som tycker om fotboll är ju inte idioter, men alla idioter tycker ju om fotboll.

Jag känner ofta att den första satsen i den meningen borde strykas. Om du är beredd att skada dig själv eller andra för att du blir så exalterad över att se tjugotvå killar eller tjejer jaga en boll så behöver du vård. Omgående. Det finns inga andra ursäkter för ett sådant beteende. Fotbollshuliganer utgör bottenskrapet av sportkulturen. Om du som läser detta blir provocerad av den åsikten så är du också en fullblodsidiot så ta för all del åt dig. Om din hjärna är kapabel till det förstås. Om jag dessutom vet vem du är så ska jag gladeligen ge dig ett kok stryk för att du ska få känna hur det känns att få smäll utan att en hel hejarklack bestående av enfaldiga schimpanser backar upp dig. Förbannade flockmentaliserade fegisar.

Nästan lika illa är klubbarnas, politikernas och förbundets agerande. De som beter sig på ett opassande och våldsamt sätt under en match ska inte under några som helst omständigheter tillåtas att vistas på någon av arenorna. Dessutom är det på sin plats att låta terrorlagar gälla även där så att straffen blir kännbara, upp till 2 års fängelse hade varit en bra start. Det är nämligen det straff du får om du snor en livboj på ett fartyg, hotar flygpersonal eller sysslar med allmänfarlig ödeläggelse. Så icke på fotbollsarenor, det är väl en alltför dyrbar ädelsten i vår kulturella krona antar jag. Vidare ska lag med upprepade incidenter på sitt konto omedelbart förpassas till de lägre seriesystemen, ögona böj, helt utan undantag. Hur svårt ska det egentligen vara att få bukt med ett gäng nollställda vettvillingar?

Fotboll, den gröna planens schack, jo hej du. Jag misstänker att det inte precis är några Kasparovs, Spasskys eller ens Fischers som sitter i klubbarnas ledningar. Snarare en och annan före detta skinnboll med lite väl mycket uppdämt testosteron i sin alltför defekta lilla hjärna.

Nej, det blir till att bojkotta lördagens Champions League-final i protest mot alla debila, homoerotiska huliganfraktioner. Up yours!  

Den gröna planens dumhet

Allmänt Kommentera
Angående gårdagens skandalscener i Malmö så vill jag passa på att säga några väl valda ord om fotboll och dess "fans".

Ni vet säkert hur det gamla talesättet lyder: Alla som tycker om fotboll är ju inte idioter, men alla idioter tycker ju om fotboll.

Jag känner ofta att den första satsen i den meningen borde strykas. Om du är beredd att skada dig själv eller andra för att du blir så exalterad över att se tjugotvå killar eller tjejer jaga en boll så behöver du vård. Omgående. Det finns inga andra ursäkter för ett sådant beteende. Fotbollshuliganer utgör bottenskrapet av sportkulturen. Om du som läser detta blir provocerad av den åsikten så är du också en fullblodsidiot så ta för all del åt dig. Om din hjärna är kapabel till det förstås. Om jag dessutom vet vem du är så ska jag gladeligen ge dig ett kok stryk för att du ska få känna hur det känns att få smäll utan att en hel hejarklack bestående av enfaldiga schimpanser backar upp dig. Förbannade flockmentaliserade fegisar.

Nästan lika illa är klubbarnas, politikernas och förbundets agerande. De som beter sig på ett opassande och våldsamt sätt under en match ska inte under några som helst omständigheter tillåtas att vistas på någon av arenorna. Dessutom är det på sin plats att låta terrorlagar gälla även där så att straffen blir kännbara, upp till 2 års fängelse hade varit en bra start. Det är nämligen det straff du får om du snor en livboj på ett fartyg, hotar flygpersonal eller sysslar med allmänfarlig ödeläggelse. Så icke på fotbollsarenor, det är väl en alltför dyrbar ädelsten i vår kulturella krona antar jag. Vidare ska lag med upprepade incidenter på sitt konto omedelbart förpassas till de lägre seriesystemen, ögona böj, helt utan undantag. Hur svårt ska det egentligen vara att få bukt med ett gäng nollställda vettvillingar?

Fotboll, den gröna planens schack, jo hej du. Jag misstänker att det inte precis är några Kasparovs, Spasskys eller ens Fischers som sitter i klubbarnas ledningar. Snarare en och annan före detta skinnboll med lite väl mycket uppdämt testosteron i sin alltför defekta lilla hjärna.

Nej, det blir till att bojkotta lördagens Champions League-final i protest mot alla debila, homoerotiska huliganfraktioner. Up yours!  
...så går det ofrånkomligen som i fallet med Jan Guillou. En man vars världsbild är så skev och osannolikt konspiratorisk att man förvånas över att han ens orkar med den själv.

Guillou är en pompös galning, inget annat. Om hybris hade haft ett annat namn så hade det säkerligen varit Jan.

Många har idag valt att glömma eller de facto glömt att herr Guillou, trots sina knala militäriska kunskaper, for till Palestina under 1970-talet för att rusta PFLP för strid. Där stod han alltså i kakiuniform, tropikhjälm och klädsamt blossande rödvinskinder för att lära ut krigföringsstrategier. En svensk spion på plats, Gunnar Ekberg, häpnade över Guillous okunskap gällande detta, men fick svaret på gåtan när han insåg att pajasen framför honom inte ens hade gjort värnplikten (det hela finns mycket underhållande beskrivet i Ekbergs bok De ska ju ändå dö).

Exakt så har Guillou fortsatt att fungera, varhelst han har en betydande reva i sin kompetens så gör han ett försök att laga den genom att låtsas vara en styv auktoritet på ämnet. Sanningen har inte så stor betydelse vad det verkar.

I ett avsnitt av Arns rike, som gick på TV4 för ett antal år sedan, lyckades han till exempel förringa en av vårt lands mest meriterade historieprofessorer, Dick Harrison. Anledningen? Harrison ville inte spekulera i huruvida Briger Jarl hade gjort si eller så eftersom det inte fanns några historiska eller arkeologiska fakta att basera sådana gissningar på. Guillou körde över honom och sa att det gjorde det visst det minsann och "så här tror jag att det gick till". Guillou visade återigen prov på en nästan vansinnig hybris. Vem är han att sätta sig på en historieprofessor? Han har skrivit några romaner om epoken och Harrison har vigt sitt liv åt ämnet, vem är egentligen auktoriteten på ämnet?

Guillou är en simpel politisk idiot som inte så lite påminner om Jan "Martyrdal" Myrdal. Alla är emot honom trots att det är han som har rätt. Snyft. Han lyckades till och med sno åt sig all ära i IB-affären, hur är det möjligt? I hela den härvan var Guillou en liten fanatiker som bara knallade runt i kulisserna medan Håkan Isacson stod för själva avslöjandet och Peter Bratt för den grävande journalistiken. Otroligt!

I veckans Kobra på SVT uttalade sig Guillou om den ökände terroristen "Schakalen", Ilich Ramírez Sánchez, eller "Carlos" kort och gott. Guillou hävdade bestämt att "Carlos" var en mycket misslyckad terrorist som media förvandlat till en superstjärna på grund av, i grund och botten, polisiär inkompetens i samband med ett ingripande av fransk säkerhetspolis. Visst, det kan han absolut ha rätt i, men han avslöjar inte med en min att hela hans kändiskap och mediala inflytande är sprunget ur exakt samma källa. En inkompetent och fanatisk idealist, utan verklighetsförankring, som över en natt blir superkändis på grund av andra personers arbete i vad som blev känt som IB-affären.

Ekbergs beskrivning av hur Guillou bara några år tidigare försöker få palestinier att dricka rödvin och sjunga kampsånger står minst sagt bjärt i kontrast med det renässansporträtt han idag försöker måla av sig själv.

Om jag ska sammanfatta: lita aldrig på en man som sitter med armarna i kors för att underarmarna ska se större ut. En sådan person lider mycket av sin litenhet, har ett enormt hävdelsebehov och ett mycket farligt och otillförlitligt inre.

Så ge honom inte den uppmärksamhet han inte förtjänar och låt honom för sjutton inte ha något som helst inflytande på era åsikter om saker och ting. Om ni tycker om hans romaner så läs dem för all del, men gör det helst gratis så att han inte får ännu mer pengar att spendera på knaserier och ytterligare ekonomisk makt. Han har nämligen en förkärlek för att förpesta andras tillvaro genom att missbruka såväl makt som status. 

När gårdagens jubelidioter blir dagens auktoriteter...

Allmänt En kommentar
...så går det ofrånkomligen som i fallet med Jan Guillou. En man vars världsbild är så skev och osannolikt konspiratorisk att man förvånas över att han ens orkar med den själv.

Guillou är en pompös galning, inget annat. Om hybris hade haft ett annat namn så hade det säkerligen varit Jan.

Många har idag valt att glömma eller de facto glömt att herr Guillou, trots sina knala militäriska kunskaper, for till Palestina under 1970-talet för att rusta PFLP för strid. Där stod han alltså i kakiuniform, tropikhjälm och klädsamt blossande rödvinskinder för att lära ut krigföringsstrategier. En svensk spion på plats, Gunnar Ekberg, häpnade över Guillous okunskap gällande detta, men fick svaret på gåtan när han insåg att pajasen framför honom inte ens hade gjort värnplikten (det hela finns mycket underhållande beskrivet i Ekbergs bok De ska ju ändå dö).

Exakt så har Guillou fortsatt att fungera, varhelst han har en betydande reva i sin kompetens så gör han ett försök att laga den genom att låtsas vara en styv auktoritet på ämnet. Sanningen har inte så stor betydelse vad det verkar.

I ett avsnitt av Arns rike, som gick på TV4 för ett antal år sedan, lyckades han till exempel förringa en av vårt lands mest meriterade historieprofessorer, Dick Harrison. Anledningen? Harrison ville inte spekulera i huruvida Briger Jarl hade gjort si eller så eftersom det inte fanns några historiska eller arkeologiska fakta att basera sådana gissningar på. Guillou körde över honom och sa att det gjorde det visst det minsann och "så här tror jag att det gick till". Guillou visade återigen prov på en nästan vansinnig hybris. Vem är han att sätta sig på en historieprofessor? Han har skrivit några romaner om epoken och Harrison har vigt sitt liv åt ämnet, vem är egentligen auktoriteten på ämnet?

Guillou är en simpel politisk idiot som inte så lite påminner om Jan "Martyrdal" Myrdal. Alla är emot honom trots att det är han som har rätt. Snyft. Han lyckades till och med sno åt sig all ära i IB-affären, hur är det möjligt? I hela den härvan var Guillou en liten fanatiker som bara knallade runt i kulisserna medan Håkan Isacson stod för själva avslöjandet och Peter Bratt för den grävande journalistiken. Otroligt!

I veckans Kobra på SVT uttalade sig Guillou om den ökände terroristen "Schakalen", Ilich Ramírez Sánchez, eller "Carlos" kort och gott. Guillou hävdade bestämt att "Carlos" var en mycket misslyckad terrorist som media förvandlat till en superstjärna på grund av, i grund och botten, polisiär inkompetens i samband med ett ingripande av fransk säkerhetspolis. Visst, det kan han absolut ha rätt i, men han avslöjar inte med en min att hela hans kändiskap och mediala inflytande är sprunget ur exakt samma källa. En inkompetent och fanatisk idealist, utan verklighetsförankring, som över en natt blir superkändis på grund av andra personers arbete i vad som blev känt som IB-affären.

Ekbergs beskrivning av hur Guillou bara några år tidigare försöker få palestinier att dricka rödvin och sjunga kampsånger står minst sagt bjärt i kontrast med det renässansporträtt han idag försöker måla av sig själv.

Om jag ska sammanfatta: lita aldrig på en man som sitter med armarna i kors för att underarmarna ska se större ut. En sådan person lider mycket av sin litenhet, har ett enormt hävdelsebehov och ett mycket farligt och otillförlitligt inre.

Så ge honom inte den uppmärksamhet han inte förtjänar och låt honom för sjutton inte ha något som helst inflytande på era åsikter om saker och ting. Om ni tycker om hans romaner så läs dem för all del, men gör det helst gratis så att han inte får ännu mer pengar att spendera på knaserier och ytterligare ekonomisk makt. Han har nämligen en förkärlek för att förpesta andras tillvaro genom att missbruka såväl makt som status.