Ingen som känner mig trodde väl på allvar att jag skulle kunna låta bli att kommentera det föreslagna (och numera tack och lov tillbakadragna) avlägsnandet av Tintin-böckerna på Stockholms Kulturhus? Egentligen är det hela så dumt och absurt att jag knappt gitter kommentera det. Det borde räcka med att ge pajasen Behrang Miri sparken och aldrig mer släppa honom nära någon som helst form av litteratur. Inte för att jag för ett ögonblick tror att han är särdeles litterärt bevandrad, tvärtom.
 
Den ständigt kepsbeprydde kulturchefen Behrang Miri är även en känd YouTube- och Facebookfuskare som har för vana att köpa "Likes" och "Views" från en firma i Fjärran Östern. Inte särskilt begåvat om du frågar mig och bara det borde sedan länge ha diskvalificerat honom från en tjänst på Kulturhuset. Speciellt en tjänst som går ut på att konstnärligt inspirera barn och ungdomar, ett jobb han möjligen har fått just på grund av sin köpta "popularitet" på dessa sociala medier. Att han dessutom tycker sig berättigad att uttrycka sig om rätt och fel i ett visst seriealbum är naturligtvis, sett mot nyss nämnda bakgrund, ytterligare ett bevis på hans enorma dumhet och självgodhet tillika.
 
Det skrämmer mig också till många framtida nätters vakenhet att Tintin-böckerna numera är försedda med ett förord som förklarar under vilken tid och i vilken kontext de är författade. Hade det inte varit mer önskvärt om så var fallet med Bibeln eller Koranen? En text i stil med "Varning: Innehåller mycket skadliga och fördummande tankar författade av imbeciller som inte visste bättre och inte hade någon uppfattning eller respekt vare sig för vetenskapligt eller mänskligt värde".
 
Jag menar, inte ens Mein Kampf har något ursäktande eller förklarande förord sist jag kollade, inte ens i Tyska utgåvor, så varför i hela friden behövs det i just Tintin-böckerna? Om det bara är för att många barn och ungdomar läser dem så är det sannerligen mycket underligt. Jag, och i princip alla mina barndomsvänner, läste Tintin och ingen av oss har mig veterligen någonsin förolämpat folk på grund av deras etnicitet eller sett oss som skapelsens imperialistiska krona. Sanningen att säga så såg vi nog inte ens "rasismen", vi var ute efter äventyren. Däremot så fanns det andra i min omgvning som gick i söndagsskola eller var anslutna till någon form av församling och de slutade allihop som riktigt vidriga figurer med en hybris och egenkärlek som till och med deras påhittade gud hade skämts för. Så kan det gå.
 
Detta om detta. Om en liten skit som Behrang Miri nästan kan få igenom en censur i vår "öppna demokrati", hur ska vi då skydda oss mot framtida övergrepp som kanske är mer välorganiserade? Ja, säg det, men en grundregel är väl att värna om och försvara yttrandefriheten med både näbbar och klor, varje dag.
 
Fridens...
 
 

Kulturdårhuset

Allmänt Kommentera
Ingen som känner mig trodde väl på allvar att jag skulle kunna låta bli att kommentera det föreslagna (och numera tack och lov tillbakadragna) avlägsnandet av Tintin-böckerna på Stockholms Kulturhus? Egentligen är det hela så dumt och absurt att jag knappt gitter kommentera det. Det borde räcka med att ge pajasen Behrang Miri sparken och aldrig mer släppa honom nära någon som helst form av litteratur. Inte för att jag för ett ögonblick tror att han är särdeles litterärt bevandrad, tvärtom.
 
Den ständigt kepsbeprydde kulturchefen Behrang Miri är även en känd YouTube- och Facebookfuskare som har för vana att köpa "Likes" och "Views" från en firma i Fjärran Östern. Inte särskilt begåvat om du frågar mig och bara det borde sedan länge ha diskvalificerat honom från en tjänst på Kulturhuset. Speciellt en tjänst som går ut på att konstnärligt inspirera barn och ungdomar, ett jobb han möjligen har fått just på grund av sin köpta "popularitet" på dessa sociala medier. Att han dessutom tycker sig berättigad att uttrycka sig om rätt och fel i ett visst seriealbum är naturligtvis, sett mot nyss nämnda bakgrund, ytterligare ett bevis på hans enorma dumhet och självgodhet tillika.
 
Det skrämmer mig också till många framtida nätters vakenhet att Tintin-böckerna numera är försedda med ett förord som förklarar under vilken tid och i vilken kontext de är författade. Hade det inte varit mer önskvärt om så var fallet med Bibeln eller Koranen? En text i stil med "Varning: Innehåller mycket skadliga och fördummande tankar författade av imbeciller som inte visste bättre och inte hade någon uppfattning eller respekt vare sig för vetenskapligt eller mänskligt värde".
 
Jag menar, inte ens Mein Kampf har något ursäktande eller förklarande förord sist jag kollade, inte ens i Tyska utgåvor, så varför i hela friden behövs det i just Tintin-böckerna? Om det bara är för att många barn och ungdomar läser dem så är det sannerligen mycket underligt. Jag, och i princip alla mina barndomsvänner, läste Tintin och ingen av oss har mig veterligen någonsin förolämpat folk på grund av deras etnicitet eller sett oss som skapelsens imperialistiska krona. Sanningen att säga så såg vi nog inte ens "rasismen", vi var ute efter äventyren. Däremot så fanns det andra i min omgvning som gick i söndagsskola eller var anslutna till någon form av församling och de slutade allihop som riktigt vidriga figurer med en hybris och egenkärlek som till och med deras påhittade gud hade skämts för. Så kan det gå.
 
Detta om detta. Om en liten skit som Behrang Miri nästan kan få igenom en censur i vår "öppna demokrati", hur ska vi då skydda oss mot framtida övergrepp som kanske är mer välorganiserade? Ja, säg det, men en grundregel är väl att värna om och försvara yttrandefriheten med både näbbar och klor, varje dag.
 
Fridens...
 
 
Det börjar bli lite tröttsamt att bli ljugen för. I morse satt en riktig praktmupp i SVT:s morgonsoffa, han var något slags representant för Sveriges rektorer. Han påstod, och detta är lika skrattretande som skrämmande, att de usla resultat som svenska elever uppvisar i skolan beror på vår öppna demokrati. Ja, ni hör ju själva.
 
I så fall kanske de ungdomar som Ronnie Sandahl hänvisade till i en krönika härom dagen har rätt? 50% av de tillfrågade högstadieeleverna trodde nämligen att Sverige skulle vara ett bättre land att leva i om det var en diktatur. Efter morgonens TV-upplevelse är det inte utan att man är böjd att hålla med dem. Om demokrati, som är tänkt att vara ett upplysningens och den civiliserade världens redskap, fördummar folk så avsevärt så är det måhända inget särskilt eftersträvansvärt styrelsesätt? Att 30% av de tillfrågade ungdomarna dessutom trodde att cancer smittar tycks i nuläget bara bevisa just ett sådant faktum.
 
Så dumhet och demokrati går alltså numera hand i hand. Inte konstigt då att 17% av landets femtonåringar bara klarar av att läsa "enkla, grundläggande texter", den kategorin svenskar är således lite mindre än hälften så bra på att läsa som finnar och norrmän. Hurra!
 
Men... varken Norge eller Finland är ju diktaturer? Hur går detta ihop? Kan det vara så att rektorsrepresentanten satt och ljög mitt på blanka morgonen? Jo, visst gjorde han det, men så är han säkerligen rätt mån om att behålla jobbet också. SVT:s "programledare" verkade inte speciellt ivriga att ställa honom mot väggen heller för den delen, SVT ägs ju av staten och måste därför hålla sig på mattan och föra ut den propaganda pappa Staten vill. Oberoende media? Kyss mig i arslet!
 
Så vad beror det på att många av våra unga är så förbaskat korkade? Det är naturligtvis ingen lätt fråga att besvara på bara några få rader, men det har i alla fall inte med vår "öppna demokrati" att göra, inte i någon direkt mening åtminstone. Särskilt öppen är den faktiskt inte heller, men det lämnar vi därhän tills vidare.
 
Vad våra senaste fyra regeringar har gjort mot skolväsendet är att betrakta som landsförräderi, varken mer eller mindre. Man har successivt nedmonterat undervisningens resurser och aktualitet, man har sålt ut det medel med vilket man förr ansåg att framtiden skulle byggas. Man har underminerat ungdomars och barns utbildning genom ständiga nedskärningar och usel kontroll av de privata friskolor man tillåtit att växa upp som svampar ur jorden och nu är det så långt gånget att det kommer att ta åtskilliga generationer att återställa ordningen. Man har sänkt kraven på eleverna för att kunna visa upp "godkända" resultat, man har gjort läraryrket till ett utsatt lågstatusyrke där misshandel och hot "tillhör jobbet" som en särdeles vidrig politiker uttryckte det för ett tag sedan.
 
Där har vi pudelns kärna. Inkompetenta politiker vars enda agenda är att gagna sig själva har ställt till med detta och borde naturligtvis dras inför skranken för det. Jag vet, det kommer inte att hända, det är för kallt här uppe, men det vore förbannat önskvärt.
 
På exakt samma sätt har man fuckat upp äldreomsorgen, sjukvården och infrastrukturen. Man har sålt allt som går att sälja till gnidna och sluga investerare som självfallet måste tjäna pengar på det de har köpt. Sverige är inte en "öppen demokrati", det är en demokrati till salu, en prostituerad demokrati om ni så föredrar. Vissa saker bör vara centralt styrda, framför allt så viktiga funktioner som de jag nyss nämnde. Att man sålde ut el- och televerket må ju vara hänt, men att sälja ut äldreboenden och apotek är klara tecken på att någonting är mycket, mycket fel. Märk väl att det aldrig har varit på tal att sälja ut Svenska Spel eller Systembolaget. Anledningen? Det är två enastående kassakossor förstås, som dessutom kostar förhållandevis lite pengar att tjäna miljarder på. Sjukvården, skolan, omsorgen och infrastrukturen är svarta hål i budgeten som nästan aldrig ger någon profit att tala om. Då kan man lika gärna sälja skräpet, verkar man resonera.
 
Därför lider våra äldre ont, därför har vi norra Europas sämsta infarktvård, därför är våra unga dumma så in i Norden (bokstavligt talat) och därför är det nästan omöjligt att komma fram i tid om man åker tåg. Detta i ett land som nyligen landade på andra plats (efter Schweiz) på listan över likvida ekonomier. Å andra sidan så växer antalet spelberoende och alkoholister lavinartat, alltid något.
 
Så gör mig en tjänst, enfaldiga politrukarslen: sluta ljuga mig rätt upp i ansiktet! Betänk också (eventuella, kära läsare), om de ljuger så öppet och flagrant om dessa saker, hur mycket annat är det som ni aldrig får höra sanningen om? Man bedriver en vedervärdig pinocchiopolitik där det, i motsats till sagan, inte är näsan som växer utan lögnhalsarnas plånböcker.
 
Fridens...
 
 

Pinocchiopolitik

Allmänt 2 kommentarer
Det börjar bli lite tröttsamt att bli ljugen för. I morse satt en riktig praktmupp i SVT:s morgonsoffa, han var något slags representant för Sveriges rektorer. Han påstod, och detta är lika skrattretande som skrämmande, att de usla resultat som svenska elever uppvisar i skolan beror på vår öppna demokrati. Ja, ni hör ju själva.
 
I så fall kanske de ungdomar som Ronnie Sandahl hänvisade till i en krönika härom dagen har rätt? 50% av de tillfrågade högstadieeleverna trodde nämligen att Sverige skulle vara ett bättre land att leva i om det var en diktatur. Efter morgonens TV-upplevelse är det inte utan att man är böjd att hålla med dem. Om demokrati, som är tänkt att vara ett upplysningens och den civiliserade världens redskap, fördummar folk så avsevärt så är det måhända inget särskilt eftersträvansvärt styrelsesätt? Att 30% av de tillfrågade ungdomarna dessutom trodde att cancer smittar tycks i nuläget bara bevisa just ett sådant faktum.
 
Så dumhet och demokrati går alltså numera hand i hand. Inte konstigt då att 17% av landets femtonåringar bara klarar av att läsa "enkla, grundläggande texter", den kategorin svenskar är således lite mindre än hälften så bra på att läsa som finnar och norrmän. Hurra!
 
Men... varken Norge eller Finland är ju diktaturer? Hur går detta ihop? Kan det vara så att rektorsrepresentanten satt och ljög mitt på blanka morgonen? Jo, visst gjorde han det, men så är han säkerligen rätt mån om att behålla jobbet också. SVT:s "programledare" verkade inte speciellt ivriga att ställa honom mot väggen heller för den delen, SVT ägs ju av staten och måste därför hålla sig på mattan och föra ut den propaganda pappa Staten vill. Oberoende media? Kyss mig i arslet!
 
Så vad beror det på att många av våra unga är så förbaskat korkade? Det är naturligtvis ingen lätt fråga att besvara på bara några få rader, men det har i alla fall inte med vår "öppna demokrati" att göra, inte i någon direkt mening åtminstone. Särskilt öppen är den faktiskt inte heller, men det lämnar vi därhän tills vidare.
 
Vad våra senaste fyra regeringar har gjort mot skolväsendet är att betrakta som landsförräderi, varken mer eller mindre. Man har successivt nedmonterat undervisningens resurser och aktualitet, man har sålt ut det medel med vilket man förr ansåg att framtiden skulle byggas. Man har underminerat ungdomars och barns utbildning genom ständiga nedskärningar och usel kontroll av de privata friskolor man tillåtit att växa upp som svampar ur jorden och nu är det så långt gånget att det kommer att ta åtskilliga generationer att återställa ordningen. Man har sänkt kraven på eleverna för att kunna visa upp "godkända" resultat, man har gjort läraryrket till ett utsatt lågstatusyrke där misshandel och hot "tillhör jobbet" som en särdeles vidrig politiker uttryckte det för ett tag sedan.
 
Där har vi pudelns kärna. Inkompetenta politiker vars enda agenda är att gagna sig själva har ställt till med detta och borde naturligtvis dras inför skranken för det. Jag vet, det kommer inte att hända, det är för kallt här uppe, men det vore förbannat önskvärt.
 
På exakt samma sätt har man fuckat upp äldreomsorgen, sjukvården och infrastrukturen. Man har sålt allt som går att sälja till gnidna och sluga investerare som självfallet måste tjäna pengar på det de har köpt. Sverige är inte en "öppen demokrati", det är en demokrati till salu, en prostituerad demokrati om ni så föredrar. Vissa saker bör vara centralt styrda, framför allt så viktiga funktioner som de jag nyss nämnde. Att man sålde ut el- och televerket må ju vara hänt, men att sälja ut äldreboenden och apotek är klara tecken på att någonting är mycket, mycket fel. Märk väl att det aldrig har varit på tal att sälja ut Svenska Spel eller Systembolaget. Anledningen? Det är två enastående kassakossor förstås, som dessutom kostar förhållandevis lite pengar att tjäna miljarder på. Sjukvården, skolan, omsorgen och infrastrukturen är svarta hål i budgeten som nästan aldrig ger någon profit att tala om. Då kan man lika gärna sälja skräpet, verkar man resonera.
 
Därför lider våra äldre ont, därför har vi norra Europas sämsta infarktvård, därför är våra unga dumma så in i Norden (bokstavligt talat) och därför är det nästan omöjligt att komma fram i tid om man åker tåg. Detta i ett land som nyligen landade på andra plats (efter Schweiz) på listan över likvida ekonomier. Å andra sidan så växer antalet spelberoende och alkoholister lavinartat, alltid något.
 
Så gör mig en tjänst, enfaldiga politrukarslen: sluta ljuga mig rätt upp i ansiktet! Betänk också (eventuella, kära läsare), om de ljuger så öppet och flagrant om dessa saker, hur mycket annat är det som ni aldrig får höra sanningen om? Man bedriver en vedervärdig pinocchiopolitik där det, i motsats till sagan, inte är näsan som växer utan lögnhalsarnas plånböcker.
 
Fridens...
 
 
Det slog mig under det att jag duschade i morse hur lite man visste om hur det var att åldras innan man redan hade hamnat där. Jag menar, jag är bara 35 än men märker ändå av vissa ålderstecken som jag inte trodde skulle inträffa förrän minst ett halvt sekel framåt i tiden.
 
Det mest anmärkningsvärda är ju det egna liv som ögonbrynen tycks leva. De var släta och fina för bara ett par år sedan, de växte inte, de gjorde egentligen ingenting, de bara fanns där och accentuerade ögonhålorna på ett högst tillfredsställande sätt. Nu är de redo att flytta hemifrån och vissa morgnar har de tagit sig halvvägs upp i pannan och sitter där och vajar som känselspröt i en hård bris. Hur fan blev det på det viset? Att Jack Nicholsons och Ingmar Bergmans ögonbryn ser/såg ut som små skogsdungar är självfallet allom bekant, men mina?
 
Det var lika chockartat som när jag upptäckte att näshåren hade letat sig ut ur sina hålor i jakt på solljus eller vad det nu är de pysslar med. Alla dessa hårstrån som dyker upp på ställen där man minst önskar det och alla dessa hårstrån som överger ställen där man faktiskt vill ha dem, denna orättvisa! Nåväl, jag ansar mina ögonbryn och mina näshår och inser så sakteliga att det är göromål jag kommer att få ägna mig åt under lång tid framöver, liksom rakning och nagelklippning, hygieniska nödvändigheter om man vill göra det mesta av det klena utseende man har begåvats med.
 
Jag måste dock påpeka att det är hemskt märkligt att ingen äldre person, en förälder eller så, informerade om detta innan det inträffade, om inte annat så av ren skadeglädje. Likaså har möjliga informatörer helt ignorerat sina åtaganden när det gäller att upplysa om ångest, trötthet och tilltagande aptit på allt som är onyttigt. Nej, inte ett ord på vägen fick man. Så där sitter man en morgon med en puls på 180, grus i ögonen och ett onaturligt stort sug efter kladdkaka och inser att man håller på att förvandlas till något man inte trodde fanns: en dödlig version av den odödliga ungdom man en gång var. Plötsligt tänker man allt oftare på cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och pengar.
 
Från att ha varit en korkad tonåring som trott att livet är okej så länge man har tillräckligt med blod i kroppen för att bibehålla en erektion så börjar man nu fundera på om en tempurmadrass ändå inte är svaret på frågan om livets mening. Det är en skrämmande och egenartad process som alla tacklar på det vis de själva tycker lämpligt. I mitt eget fall gör jag det genom att skriva om det här, genom att leka med min dotter och genom att ta en mycket generöst tilltagen whisky lite oftare än jag gjorde förr. Nödlösningar på sikt förstås eftersom jag tenderar att glömma vad jag har skrivit, min dotter växer upp och whiskyn bara påskyndar det förstnämnda (vad det nu var?). Kanske dags att gå vidare innan jag vecklar in mig alldeles i dessa åldersresonemang?
 
På tal om något helt annat så hörde jag på nyheterna ikväll att det har uppdagats hemliga dokument som tyder på att USA omdirigerade en demonstration i Mazar-i-Sharif förra året. Resultatet blev att tåget fortsatte mot ett FN-kontor och att bland annat en norsk kvinna och en svensk man dödades. Anledningen till att man gjorde denna manöver var, ironiskt nog, att man trodde att risken för en våldsam konfrontation skulle vara överhängande om de fick marschera mot USA:s konsulat.
 
Upprinnelsen är än mer bisarr: Något pastorpucko (finns det någon annan sort?) vid namn Terry Jones hade bränt en Koran långt borta på det amerikanska fastlandet. Det sedvanliga svaret lät inte vänta på sig och en mycket uppretad folkmassa spårade ur fullkomligt och lämnade död och förstörelse bakom sig.
 
Personligen tycker jag att den eventuella amerikanska skulden i det hela är rätt överreklamerad, jag tror knappast att det fanns något annat uppsåt bakom omledningen än att undvika våldsamheter. När man har med religiösa tokstollar att göra blir det dock inte så enkelt och naturligtvis ska skulden läggas på de jubelidioter som ställde till med dåden, samt den vettvilling som provocerade fram dem genom att bränna en bok tillhörande världens i särklass mest lättkränkta religion.
 
Att folkhopen lika gärna ger sig på FN-anställda som amerikanska ämbetsmän förvånar inte heller särskilt, inte minst med tanke på att Schweiz fick lida ont i Irak för de danska karikatyrerna enbart på grund av likheten mellan ländernas flaggor. Vexillologi är bara en av alla vetenskaper som den religiösa världen uppenbarligen förkastar, för i ärlighetens namn så är det ganska lätt att skilja på en schweizisk och en dansk flagga.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lite bildning har ingen människa dött av, men det har räddat många liv.
 
Det får vara allt som blir skrivet idag. Jag avslutar med att konstatera det faktum att jag varken kan odla helskägg eller skaffa tuppkam längre. Däremot kan jag snart fläta ihop ögonbrynen med luggen och näshåren med mustaschen. Alltid något nu när vintern är i antågande.
 
Fridens...
 
 

Okunskapens ljusa bloss

Allmänt 3 kommentarer
Det slog mig under det att jag duschade i morse hur lite man visste om hur det var att åldras innan man redan hade hamnat där. Jag menar, jag är bara 35 än men märker ändå av vissa ålderstecken som jag inte trodde skulle inträffa förrän minst ett halvt sekel framåt i tiden.
 
Det mest anmärkningsvärda är ju det egna liv som ögonbrynen tycks leva. De var släta och fina för bara ett par år sedan, de växte inte, de gjorde egentligen ingenting, de bara fanns där och accentuerade ögonhålorna på ett högst tillfredsställande sätt. Nu är de redo att flytta hemifrån och vissa morgnar har de tagit sig halvvägs upp i pannan och sitter där och vajar som känselspröt i en hård bris. Hur fan blev det på det viset? Att Jack Nicholsons och Ingmar Bergmans ögonbryn ser/såg ut som små skogsdungar är självfallet allom bekant, men mina?
 
Det var lika chockartat som när jag upptäckte att näshåren hade letat sig ut ur sina hålor i jakt på solljus eller vad det nu är de pysslar med. Alla dessa hårstrån som dyker upp på ställen där man minst önskar det och alla dessa hårstrån som överger ställen där man faktiskt vill ha dem, denna orättvisa! Nåväl, jag ansar mina ögonbryn och mina näshår och inser så sakteliga att det är göromål jag kommer att få ägna mig åt under lång tid framöver, liksom rakning och nagelklippning, hygieniska nödvändigheter om man vill göra det mesta av det klena utseende man har begåvats med.
 
Jag måste dock påpeka att det är hemskt märkligt att ingen äldre person, en förälder eller så, informerade om detta innan det inträffade, om inte annat så av ren skadeglädje. Likaså har möjliga informatörer helt ignorerat sina åtaganden när det gäller att upplysa om ångest, trötthet och tilltagande aptit på allt som är onyttigt. Nej, inte ett ord på vägen fick man. Så där sitter man en morgon med en puls på 180, grus i ögonen och ett onaturligt stort sug efter kladdkaka och inser att man håller på att förvandlas till något man inte trodde fanns: en dödlig version av den odödliga ungdom man en gång var. Plötsligt tänker man allt oftare på cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och pengar.
 
Från att ha varit en korkad tonåring som trott att livet är okej så länge man har tillräckligt med blod i kroppen för att bibehålla en erektion så börjar man nu fundera på om en tempurmadrass ändå inte är svaret på frågan om livets mening. Det är en skrämmande och egenartad process som alla tacklar på det vis de själva tycker lämpligt. I mitt eget fall gör jag det genom att skriva om det här, genom att leka med min dotter och genom att ta en mycket generöst tilltagen whisky lite oftare än jag gjorde förr. Nödlösningar på sikt förstås eftersom jag tenderar att glömma vad jag har skrivit, min dotter växer upp och whiskyn bara påskyndar det förstnämnda (vad det nu var?). Kanske dags att gå vidare innan jag vecklar in mig alldeles i dessa åldersresonemang?
 
På tal om något helt annat så hörde jag på nyheterna ikväll att det har uppdagats hemliga dokument som tyder på att USA omdirigerade en demonstration i Mazar-i-Sharif förra året. Resultatet blev att tåget fortsatte mot ett FN-kontor och att bland annat en norsk kvinna och en svensk man dödades. Anledningen till att man gjorde denna manöver var, ironiskt nog, att man trodde att risken för en våldsam konfrontation skulle vara överhängande om de fick marschera mot USA:s konsulat.
 
Upprinnelsen är än mer bisarr: Något pastorpucko (finns det någon annan sort?) vid namn Terry Jones hade bränt en Koran långt borta på det amerikanska fastlandet. Det sedvanliga svaret lät inte vänta på sig och en mycket uppretad folkmassa spårade ur fullkomligt och lämnade död och förstörelse bakom sig.
 
Personligen tycker jag att den eventuella amerikanska skulden i det hela är rätt överreklamerad, jag tror knappast att det fanns något annat uppsåt bakom omledningen än att undvika våldsamheter. När man har med religiösa tokstollar att göra blir det dock inte så enkelt och naturligtvis ska skulden läggas på de jubelidioter som ställde till med dåden, samt den vettvilling som provocerade fram dem genom att bränna en bok tillhörande världens i särklass mest lättkränkta religion.
 
Att folkhopen lika gärna ger sig på FN-anställda som amerikanska ämbetsmän förvånar inte heller särskilt, inte minst med tanke på att Schweiz fick lida ont i Irak för de danska karikatyrerna enbart på grund av likheten mellan ländernas flaggor. Vexillologi är bara en av alla vetenskaper som den religiösa världen uppenbarligen förkastar, för i ärlighetens namn så är det ganska lätt att skilja på en schweizisk och en dansk flagga.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lite bildning har ingen människa dött av, men det har räddat många liv.
 
Det får vara allt som blir skrivet idag. Jag avslutar med att konstatera det faktum att jag varken kan odla helskägg eller skaffa tuppkam längre. Däremot kan jag snart fläta ihop ögonbrynen med luggen och näshåren med mustaschen. Alltid något nu när vintern är i antågande.
 
Fridens...