Clownskräck och trollkarlsångest

Kommentera
Det är väl lika bra att erkänna det. Stora starka jag tycker fortfarande att clowner är otäcka. Det har inte ett dyft att göra med Tim Currys briljanta insats i skitfilmen Det, tvärtom. Om alla clowner hade haft sylvassa tänder och obehagliga skratt så hade jag åtminstone inte varit lika misstänksam mot deras uppsåt. Vad vill de egentligen? Ledsna, vuxna män kan vara obehagligt nog, men om de dessutom har knasiga kläder och massvis med smink i ansiktet... Ja, ni fattar. Inte blir det bättre av att en av historiens allra vidrigaste seriemördare, John Wayne Gacy, arbetade extra som just clown. Passande, på något vis. Härom månaden träffade jag Clownen Manne, om ni minns honom? Tack och lov hade han inte utstyrseln på sig, men han var lika skruvad ändå. Han såg ledsen ut också. Vad är grejen med det? Varför välja ett jobb som går ut på att roa folk om du bara går omkring och ser sur ut hela tiden? "Kära Bullen, jag tror att clowner är så ledsna för att de har gett barnen så mycket glädje". Det var väl härligt new age och tonårsfilosofiskt uttryckt, inte sant? Det kan ju naturligtvis vara precis så, men personligen tror jag snarare att butterheten beror på att det är ett lågavlönat skitjobb. Lite som McDonalds. Ett McDonalds som flyttar var och varannan dag till på köpet, och där du måste sminka dig och ha en stor röd näsa på dig när du står i kassan. Nej, det låter inte jättemuntert direkt. Undrar om det finns någon självmordsstatistik som specificerar "plötslig clowndöd"? Måste kolla det.

Trolkarlar är en annan grupp underhållare jag har svårt för. Inte för att de är obehagliga på något sätt, absolut inte, Carl-Einar Häckner är en bedårande kille. Problemet ligger i vad de saluför. Illusioner. För mig blir trolleri och magi synonymt med religionens paradnummer: att sälja en produkt man omöjligt kan leverera. I religionens fall liv efter döden, i trolleriets fall... tja, att sakerna som trollas bort verkligen försvinner, för det gör de faktiskt inte. En gammal bekant som är före detta trollgubbe visade mig i största förtrolighet en hel del klassiska tricks och tro mig, vem som helst kan trolla med den rekvisitan. Det lustiga är att "magikerns" popularitet har hållt i sig i alla år. Men det är väl som P.T. Barnum en gång sa: "Människan är beredd att betala vad som helst för att bli lurad". Det gäller inte mig kan jag säga, jag föredrar att betala för uppenbarelser av det äkta slaget. Visst är det väl tur det där med baken, att den är som smaken alltså. Nåväl, nåväl.

Jag ska skriva en bok med titeln "Clownskräck och trollkarlsångest" där jag grundligare analyserar mina fobier och befogade farhågor. Jag gillar titeln, det låter lite som en revy av Stefan & Krister. Två personer som ger mig mer obehag än hela clownkåren tillsammans.

Au revoir!

 
                                        Mysfarbrorn Pennywise


                                   Mysfarbrorn John Wayne Gacy