De e som de e, man får leva med de

Kommentera

Ibland är det skönt att ha ett soundtrack till sin tillvaro, en låt man bara sätter på repeat i lurarna  och upptäcker något nytt i för varje lyssning. Genren och artisterna varierar i all oändlighet, en outsinlig källa som det bara är att ösa ur, speciellt i dessa Spotify- och iTunestider. För ett par dagar sedan fick jag en melodi i huvudet, jag kom till och med ihåg textraden "Jag tycker om varmt, varmt, varmt vatten" och jag visste att det var Stefan Sundström som sjöng. Låten heter "Nere i Sabinas dusch" och är bara drygt två minuter lång, men den känsla den förmedlade till mig och mina öron just den dagen var enorm. Jag lyssnade på den oavbrutet i över en timme. Jag vet fortfarande inte riktigt varför. Det är så detta fenomen fungerar. Igår fastnade jag för en annan Sundströmlåt: "Hallå, hallå (de e som de e)". Förutom några fantastiska textrader och ett ohyggligt sväng så finns där en pianoslinga strax innan sista versen som lyfter hela låten. Leendet far okontrollerat över ansiktet och det är som om självaste Stones kompar gamle Steffe. Hatten av, gamle hönsbonde! Ses i augusti på Skottvång!