Det vore ingen underdrift att påstå att världen utanför fönstret är fullkomligt galen. När världen är galen så brukar de som befolkar den oundvikligen också imitera den. Nu är inget undantag. Jag kan inte begripa hur man som journalist kan bege sig till Etiopien, hänga med en gerillafraktion och sedan gnälla om att man blir skjuten och fängslad av armén. Vad fan trodde de, ärligt talat? Det fanns ju en viss risk trots allt. Krigszoner brukar i allmänhet vara nästan osannolikt riskfyllda att befinna sig i. Om du inte är beredd att riskera livet, och tro mig, det finns en överhängande chans att du rentav mister det, så bör du inte bli grävande journalist vid etiopiska gerillaoperationer. Det är bara så. Och sen om det skulle hända något: gnäll inte! Du är en tänkande individ (förhoppningsvis), du visste att det var farligt. Jag tänker banne mig inte gnälla när jag får lungcancer eller skrumplever, jag vet precis hur tokfarligt det är med cigaretter och sprit. Enda anledningen till att jag använder dessa droger är för att stå ut med folk som dessa journalister. Vart kan jag skicka räkningen?
Egentligen är jag på rätt så bra humör idag. Solen skiner. Bina surrar och blommorna håller käften. Ikväll ska jag kramas med min blåa skönhet Jasmine. Hon är en gitarr alltså, ingen slags smurf om ni trodde det. Jasmine och jag har hängt ihop länge, femton år eller så. Hon heter Takamine också, men det är inte lika fint. Kanske får vi sällskap av något gott vin eller en kall öl, vem vet? Det finns som sagt låtar att spela in och känslor att fånga så det är bäst att vi sätter fart omgående innan även de blåser bort. Fridens liljor!
Inte riktigt Jasmine, men bra likt