Idag är ingen vanlig dag...

Kommentera
...för idag är det min födelsedag. Okej, det är väl en rätt vanlig dag trots allt, barndomens pirr i magen inför just denna dag på året är sedan länge borta och nu väntar man sig väl snarare att folk ska beklaga sorgen än att gratulera. Hursomhelst så uppskattar jag sannerligen alla de grattis jag har fått. Det värmer, stort tack för det. Om en vecka fyller prinsessan ett år och det känns precis som jag hade väntat mig: enormt. Det har gått så vansinnigt fort och varje gång jag ser henne så har hon vuxit och hittat på något nytt favoritbus. I jämförelse så känns min egen högtidsdag mer som en väckarklocka om att det är en vecka kvar till det som verkligen är värt att fira. Det är ganska häftigt faktiskt.

Imorgon far jag söderut igen. Dags att kramas med Liten, något jag har längtat efter i vad som känns som en hel evighet, eoner. Mest av allt saknar jag hennes doft. Den är speciell. Kanske är just den påverkan som ett barns doft har på en förälder en av de sista kvarlevor från vårt ursprung vi har och alltjämt reagerar på. En instinkt vi inte kan kväsa med rationalitet eller galenskap. En doft av urtidskänslor.

För en stund sen hade vi en tyst minut på jobbet för att hedra offren för attackerna i Norge. Stämningen gick bokstavligen att ta på. Tystnaden var tjockare än dimman i morse. Alla stannade upp, orörliga och medkännande medmänniskor. Dockor med tårar i ögonvrårna. Det var fint. Sådana manifestationer lämnar ingen oberörd. De representerar alla våldsamma tragediers antites. Empati.

Lev väl... 
Kategori: Allmänt