Filmåret 2011 hittills...

Kommentera
Det är lika bra att erkänna det, mitt filmtittande under detta första halvår av 2011 har varit rekordlågt. Jag skäms inte för det, men det är bra nära. Å andra sidan så har jag sett säsong 1-3 av den fenomenala serien Dexter så helt bortkastat har det ju inte varit. Dessutom har jag konsumerat en hel hög med bra och dåliga böcker, så när filmtittandet har sjunkit drastiskt har läsandet skjutit i höjden, det går i perioder det där. Ett annat faktum som kanske har påverkat min filmiska minimalism kan förstås vara att de filmer jag trots allt sett inte har gett någon direkt mersmak. Jag kan lista dem för er i tur och ordning och med några väl valda ord om varje:

Insidious: En helt vanlig skräckis/rysare med de absolut vanligaste ingredienser som tänkas kan. Överraskningseffekter, läskiga barn, demoner, konstiga ljud i babymonitorn, en läskig vind, klärvoajans, allt finns med. Dessutom har man dragit till med lite "comic relief" i form av två helt meningslösa spökjägare som plötsligt dyker som någon slags obegriplig Ghostbusters-passning. Den skrynkliga femtiolapp man beslutade att lägga på effekter fick man inte mycket valuta för heller. Hela atmosfären i filmen påminner enormt mycket om en annan flopp, Drag Me To Hell. Bra och läskig början blir till comic relief som blir till en orgie i usla effekter. En riktigt tråkig historia med andra ord.

Kill the Irishman: En film som man inte kan låta bli att gilla. Den har den hårda brittiska yta som man känner igen från filmer som The Limey, Snatch och Red Riding-filmerna utan att för den sakens skull bli en platt upprepning av dessa. Fackföreningshjälten som har en vurm för våld och kriminalitet porträtteras klockrent av Ray Stevenson och även (forna?) storheter som Val Kilmer, Christopher Walken och Vincent D'Onofrio dyker upp i väl utförda rolltolkningar. En klart sevärd film.

Sanctum: Jag orkar inte ens beskriva hur osannolikt kass denna film var. Äkta smörja från James Camerons bisarra drömfabrik. Se den inte!

Ticking Clock: Lika usel som Sanctum fast om möjligt med ännu sämre skådespeleri i form av Cuba Goodings huvudroll. Osäker på om produktionsåret på denna verkligen är 2011 eftersom den släpptes redan den 5:e januari, men skit luktar det och skit är det.

World Invasion: Battle Los Angeles: Renodlad action som knappast gör någon älskare av genren besviken och Aaron Eckhart är alltid sevärd, men jag ser hellre om Cloverfield tio gånger än ser denna en gång till, om jag säger så.

The Rite: Ytterligare en Hollywoodrysare signerad vår egen Mikael Håfström. Liksom i 1408 bygger mycket på att skådespelaren i den bärande rollen presterar. Då var det John Cusack, nu är det Anthony Hopkins det handlar om. Cusack gjorde ett bra jobb, Hopkins underpresterar å det grövsta, även om han naturligtvis har sina stunder. Allt sammantaget så måste The Rite ändå ses som ett misslyckande för Håfström. Den misslyckas både med att vara spännande och läskig. Till och med min mamma skrattade högt åt vissa "skrämseleffekter" i filmen.

Jag är sån här - En film om Sten Broman: En höjdardokumentär om en riktigt märklig man som under många år roade svenska folket på bästa sändningstid även om han i grund och botten var kompositör. Sten Broman var en intellektuell elitist med ett enormt mått av snobbism i sig. Man måste bara älska en sådan person. Se den för allt i världen!

Jag vill också tipsa om en dokumentär som gick på SVT:s Dox härom veckan: Big River Man. Den handlar om en lönnfet, alkoholiserad maratonsimmare som tar sig an Amazonfloden efter att ha simmat nerför både Mississippi och Yangtze-floden. Ett bra porträtt av en vandrande paradox.

Det var det hela, längre än så blir inte listan.

Mycket nöje!