Just nu

Kommentera
Det är mycket i görningen just nu och jag är inte involverad i något av det, förhåller mig bara passiv i passagerarsätet. Åker shotgun medan andra lever på vägarna. Ibland har man inte bakom ratten att göra, men vägen är lång och tids nog behöver chauffören bytas av. Får ju inte somna, eller hur? Under tiden bjuder jag på kaffe och ser landskapet Livet susa förbi. Lutar mig bakåt, väntar på att ta över om det behövs. Njuter kanske inte nödvändigtvis av färden, men blir å andra sidan inte åksjuk heller. Blir aldrig det faktiskt och det borde väl betyda att man inte är helt ute och cyklar?

L ska gifta sig med S, det gläder mig. Vi träffas inte så ofta längre, men jag räknar dem till mina närmaste vänner ändå. De har ett skimmer av godhet över sig som bara inte kan bortses ifrån och jag önskar dem all lycka (bara det att de skjutsade mig till akuten med min brutna handled när jag oförhappandes ringde på, packad som ett as klockan fyra på morgonen, storartat!). Passande nog så kommer "svensexan" att innehålla öl, mat och dödsmetall, kan det bli mer logiskt? Gorgoroth och Vader, öl som gamla munkar har bryggt och mat som en tokig jazziranier har tillagat. Jag kommer inte att närvara. Mitt jobb förhindrar mig i vanlig ordning. Inget ont i det egentligen, det ger mat på bordet och allt det, fast nog hade det varit kul att vara där.

Mina tankar far oavbrutet till två personer som ständigt imponerar på mig. Den ena är RP, med sin fantastiska förmåga att få mig att le alldeles oavsett hur jävligt livet ter sig för tillfället. Det lustiga är att hon lyckas med det trots att hon själv befinner sig en smula under isen, det är stort. Hon ger en gladeligen energi som hon antagligen inte har råd att skänka bort. Det förtjänar min respekt och beundran. Den andra personen är fröken C. Hon är stark men tror att hon är svag. Hon är smart men tror sig dum. Hon är den mest ömmande och generösa människa man kan tänka sig, men vägrar att tro det. Mitt hjärta blöder alltid för henne och om någon förtjänar harmoni och lycka så är det hon. Hoppas att hon får det.

Prinsessan går från klarhet till klarhet, hon har koll på blöjan nu, rycker sig i den och säger "kss" eller "baaajs". Underbart, som om inte lukten gav viss vägledning i och för sig, men nu behöver man inte kolla längre, man får det berättat för sig. Glass har hon upptäckt också och precis som man kan vänta sig så är det en mycket populär företeelse i hennes värld. Hon kallar den "iis", kanske har hon en naturlig fallenhet för danska? Det är en ynnest att få se henne växa upp, bara hänga med liksom. Vi var och köpte en liten mjukiskatt härom dagen, en sådan som jamar när man trycker på den. När vi skulle betala räckte hon fram den till kassörskan, sa "kaaatt" och när hon fick tillbaka den vände hon på klacken med ett osannolikt ärtigt "heejjååå". Jag skrattade så att jag grät, kassörskan också.

Jag läste Keith Richards självbiografi Livet i helgen. Jisses vad bra den var. Jag hade föreställt mig något slags orgie i sprit och droger, av vilka det går tretton på dussinet, men detta var något helt annat. Visst fanns det många kuriösa knarkarhistorier, men framför allt var det en enorm kärleksförklaring till musik i allmänhet och blues i synnerhet. The Keef förefaller synnerligen väl bevandrad i musikhistorien och har spelat med de allra största genom åren: Muddy Waters, Chuck Berry, Scotty Moore och Bob Dylan inkluderade. Lustigt nog så verkar hans minnen glasklara trots alla år av missbruk, och de gånger han svävar på målet så låter han helt enkelt någon med bättre koll ta över berättandet för en stund. Det ger dynamik. Läs den!

En tragisk konsekvens av att ha läst ut både Livet och Baychimo - Arctic Ghost Ship är att jag är helt renons på olästa böcker. Får se till att hitta några lediga timmar och ge mig ut på jakt på Folkungagatan antar jag. Annars är jag såld...

Lev väl...


            Keith Richards - The X-pensive Wino