Stor dag på jobbet idag tydligen, alla möjliga kända ansikten stryker omkring. Tony Irving, Frank Andersson och Johnny Logan, säkert fler ändå. Det är gott så, folk verkar trivas fint och dricker och äter gott i vanlig ordning. Själv sitter jag fast i helt andra tankar. De rör sig som irrbloss genom en skog där träden heter romanprojekt, halvfärdiga låtar och Jack the Ripper. Det är väl som sig bör, allt jag rör vid förblir halvfärdigt och förhåller sig till min egen person som en borttappad strumpa till den kosmiska torktumlaren. Nåväl.
Var ute och snurrade i parken med Prinsessan och hennes farfar härom dagen. Hon var liten sliten och trött lilla gumman. Tillbaka på dagis efter vattkoppor, som i Skåne för övrigt kallas "vattenkoppor", till och med av sköterskor och läkare, suck. Obildning och ignorans förföljer mig vart jag än går. Hursomhelst så var Prinsessan som sagt lite låg och febrig under vårt lilla äventyr. När vi råkade på en katt försvann dock allt vad sjukdom heter och jag tror aldrig att jag har sett henne så glad och fascinerad. Hon gick fram till kissen, skrattade som en besatt och när katten la sig på rygg framför henne så gjorde hon samma sak. Det var hur kul som helst att betrakta. Hon försökte peta den i nosen med sina söta små fingrar och när katten efter denna något bryska behandling flydde in i buskarna så följde Prinsessan efter en bit, framåtböjd och hojtandes "kaaaaatt", och gjorde ett mycket märkligt "ksss ksss"-ljud medan hon spanade febrilt efter den. När den slutligen hade drivits på flykt av den evigt roade lilla tjejen så fortsatte vi strosande mot ankdammen. Plötsligt kastade sig Prinsessan till marken och kröp in under ett ormbunksliknande bladverk och började mässa det magiska mantrat: "Kaaaaatt! Kaaaaatt!". Säga vad man vill, men smart är hon. Sötaste.
Vad gör man annars när hösten är i antågande? Tja, man kan ju alltid spela WordFeud om man är lagd åt det hållet. En annan sysselsättning man kan ägna sig åt är att sakna sina vänner i Göteborg med omnejd och fundera på om det inte är dags att klippa sig och skaffa ett jobb trots allt? Snobben i hippiekostymen kanske borde kamma sig åtminstone? Äh, skit samma förresten. Det är som det är. Ska i alla fall försöka hälsa på min käre bror nästa helg, han påstår sig ha 85 flaskor rödtjut på lager, men jag när förhoppningar om att decimera det antalet avsevärt. En nymf i det gröna och vin i gröna glas kanske? Vilket osökt för mig in på vilken oerhört insiktsfull bok CajsaStina Åkerström har skrivit i Du och jag, farsan om sin relation till sin far, Fred. Lika tragisk som vacker. Läs den.
Nu ska fingrarna få vila. Fridens!
Veckans boktips
skriven
Läste den på Mont Blanc. Fanastiskt rörande och alla som har barn bör läsa den (och alla andra också). Kändes däremot lite märkligt att grina där bredvid min tuffa äventyrskompis.