Alltid någon annan

2 kommentarer
Det är en grundläggande drift hos människan att hela tiden jämföra sig med andra. Vare sig det sker via Facebook eller i verkliga livet så tävlar vi oavbrutet mot varandra. Ytterst få kan stå emot detta evighetslopp och ännu färre kan gå livet igenom utan att påverkas av det. Det är så vi fungerar. Inte så konstigt då att vi får ett klassamhälle kan man tycka eftersom ingen vill släppa in nya ansikten i finrummet och de som redan är där gör sitt bästa för att slippa åka ner i "underjorden" igen.

Inte heller vill de särskilt gärna beblanda sig med varandra och om det sker så är det närmast att betrakta som en kulturell kuriositet, lite som när någon minister äter en "negertårta". Osmakligt, men också lite gränstöjande och falskt medvetandegörande. Det roligaste med just den händelsen är väl egentligen att konstnären bakom tårtan själv är afrikan, fast det tror jag knappast att Afrosvenskarnas förbund bryr sig om. Fakta spelar så liten roll nu för tiden. Alla har visst en smula Breivik i sig. Det tycks vara väldigt svårt att sköta sig själv och skita i andra, ännu svårare att bara ge fan i att tycka så mycket hela tiden. Det är ovanligt mycket snö och alltjämt ingen ficklampa.

Som jag sa till min kollega J idag: "Det börjar en dokumentär om Vincent van Gogh om en liten stund, den kanske kan vara något?". Hennes svar: "Vem är det?". Tish, tish, så sitter man där och vet faktiskt inte riktigt vad man ska säga. Tjänar det någonting till att berätta vem det var? Kanske. Är det värt mödan? Inte på långa vägar, så desperat är jag inte efter TV-sällskap. Inte undra på att dagens elever är nöjda med skolan, de behöver ju uppenbarligen inte lära sig ett dyft.

Ordkunskapen på Högskoleprovet har reducerats från ord som luguber, efemär och asfyxi till vardagsord av typen sympatisör, befängd och koncern. Ja, det är sannerligen lugubert att något som borde vara så efemärt som okunskap tillåts utsätta oss för mental asfyxi.

Det ligger nog rätt nära sanningen att man har anpassat provet efter de som i vanliga fall underpresterar. Således måste Högskoleprovet anses ha spelat ut sin roll och möjligen är det gott så. Nästa steg blir naturligtvis att ha inträdesprov till respektive program eller kurs och det är nog ingen dum idé på sikt. Bara man kan upprätthålla standarden i undervisningen, få bestämma sina egna respektive ramar för vad intagningen ska innebära och vad man väntas uppfylla för krav efter fullgjord kurs så tror jag att det är ett steg framåt.

Det stora problemet kommer snarare från de lägre årsgrupperna. Vi har nämligen en stat som är osunt okritisk gentemot friskolor av alla dess slag. Om inte alla har rätt till samma neutrala, grundläggande utbildning, vad spelar det då för roll vilka kriterier som krävs när man når ut i universitets- eller näringslivet? Ja, det spelar en enorm roll förstås, men i slutändan så kommer vi att få betala oss ur den knipan på något vis. Vi har en stegrande arbetslöshet och en befolkningstilväxt som är cirka tre gånger större än den förväntade ökningen av arbetstillfällen under de närmaste tio åren. Då krävs det lite mer än en hästsvans och ett par fula glasögon för att vinna nästa val. Och detta bara i lilla futtiga Sverige, hur ser det då inte ut i betydligt större ekonomier?

Folkpartiets svar på krisen är ju att utbilda matematiker. Lite väl cyniskt kan jag tycka, men det lär ju gå åt en och annan för att räkna ut det exakta underskottet förstås. Inte undra på att tonåringarna i Malmö rånar majblommeförsäljarna på deras pengar och plastblommor. Å andra sidan hade det hänt ändå eftersom Malmö är en vidrig stad och lägligt placerad långt bort från resten av landet. Tyvärr så måste jag uppehålla mig i dess närhet ganska ofta, men vad ska man göra? Man har säkert förtjänat det. Jag är så underbart glad att min prinsessa befinner sig en bit därifrån numera, min älskade lilla skatt och mitt livs stora lycka.

I'm gonna drop the truth on you now: Allt jag säger, allt jag tycker, allt jag gör och allt jag tänker är för hennes skull, jag är beredd att ta precis hur jävla mycket skit som helst om det bara blir till hennes gagn. Begrips?

För att återknyta till det där med att jämföra sig med andra så blev jag förvånad över att upptäcka att Jay Bennett i tråkbandet Wilco avled för ett par år sedan, det hade jag faktiskt ingen aning om. Den enda orsaken till att jag bryr mig alls är att jag under hela mitt vuxna liv har fått höra att vi är lika. Det har jag själv aldrig tyckt, men när jag såg den här bilden så hajade jag faktiskt till:



Nästan otäckt likt tycks det mig och om det inte hade varit för att jag aldrig har ägt en sådan gitarr så hade en rysning säkerligen letat sig fram över min ryggrad. Nåja, vara hur det vill med den saken. Nu ska jag skriva prosa som kommer att förändra era liv. Minns vad jag sa ovan och skälv i skorna av förväntan över de ord som i fortsättningen kommer att skölja över er.

Fridens...
 
1 Åsa P:

skriven

Du är så klok Mathias!! Å jag saknar dig!! Kram!!

2 Mathias:

skriven

Saknar dig också! Kram