Vad som dock förvånar mig mest med artikeln (bestialiteten gällande morden gör det tyvärr knappt alls) är hur författaren, en viss Emmelie Wallroth, faktiskt inte reflekterar det minsta över sin så kallade översättning av originalrapporten, förmodligen författad på engelska. Hon skriver utan att blinka att "Offrens halsar var uppskurna och de hade skärsår på sina vrister". Varför någon skulle försöka tömma någon på blod genom att skära dem i vristerna vet jag inte. Man får väl anta att det är ordet "wrists" som har ställt till det, "wrist" betyder ju som bekant handled. Japp, Google Translate gör samma misstag.
Vidare skriver Wallroth "[...]att de skulle blöda till döds och samlade blodet i en container". Återigen, det låter inte särskilt logiskt. Du får ha ihjäl ganska många människor för att det ska bli mer än en fläck i en container. Japp, Google Translate gör samma misstag, "container" betyder nämligen inte bara container, utan även behållare. Det är alltså inte fråga om att de springer och häller sina offers blod i stora plåtbingar på 22 000 liter utan snarare i mindre behållare som får plats på altaret helgat åt La Santa Muerte. Behöver jag säga hur oroad jag blir?
Egentligen ger jag blanka fan i om Emmelie Wallroth fuskar fram en tokig artikel om en dödskult i Mexiko. Jag bara undrar i hur många andra fall det sker. Trots allt så kan resultatet bli mycket vilseledande och felaktigt och det är knappast önskvärt. En container fylld med blod ger en helt annan bild än den av en markant mindre behållare. Hur hade reaktionen blivit om det hade gällt ett krigsreportage? Ni kan ju bara föreställa er hur många problem detta kan ställa till med om det plötsligt gäller "viktigare" saker. Journalistiken hos kvällspressen är härmed slutgiltligen död och begraven. Vila i frid.
Jag ska inte raljera om den bristande kvalitén i skolorna och avsaknaden av bildning hos tredje statsmakten, men jag vill göra er uppmärksamma på detta ytterst vanliga fenomen. Istället för översättare så förlitar vi oss på dataprogram som inte (än i alla fall) kan känna av nyanserna i språket och välja det lämpligare översättningsalternativet. Det i kombination med vår egen inbyggda lättja gör det till en mycket potent grogrund för allehanda former av missförstånd. Det var bara det.
För övrigt vill jag slå ett slag för en mycket underhållande och läsvärd bok som jag för tillfället håller på att avsluta. Den heter Den magiska cirkeln: hela historien om Salaligan och är författad av Anders Sundelin (jag försöker fortfarande utröna ett eventuellt släktskap mellan Anders och den Arne Sundelin som skrev en annan mycket bra bok i ämnet: Fallet Thurneman). Salaligan hade en våldsam genomslagskraft både i media och i de små landsbygdssamhällen i vilka de primärt härjade mellan 1930 och 1936. Ligans huvudman, Sigvard Thurneman (född Nilsson), var en synnerligen märklig man som intresserade sig mycket för mysticism, teosofi, yoga och hypnos. Han hade även planer på att spränga Stockholms Centralstation i luften, men av dessa blev tack och lov intet. Thurneman sägs även vara ett anagram på "manhunter", vilket inte gör saken mindre skrämmande. Enligt min far så var tydligen ett av deras offer en släkting till min farfar (om det låter konstigt så var han alltså egentligen min adoptivfarfar), men hur det är med den saken vet jag inte med säkerhet. Hursomhelst, läs boken!
Fridens...
Sigvard Thurneman