Morgonfunderingar

En kommentar
Man säger ofta att människan genrellt sett har en fantastisk förmåga att anpassa sig till de levnadsvillkor som för tillfället gäller. Alldeles oavsett på vilket vis det förhåller sig så tycks vi kunna acceptera det och assimilera oss någorlunda. Det är vad man säger i alla fall. I de fall vi vägrar att anpassa oss så omformar vi helt enkelt våra omgivningar till dess att de passar in i vår bild av hur det ska vara. Lite "Om-jag-ska-bo-i-djungeln-ska-jag-fan-i-mig-ha-havsutsikt-i-alla-fall"-mentalitet med andra ord. Ni vet hur det kan vara, hur underbart det är att vara "nära naturen" när man tar stadsjeepen till golfbanan med fyra polare. Likväl är det väldigt få av oss som trivs särskilt bra när vi verkligen befinner oss mitt i spenaten, de som redan bor där naturligtvis undantagna.

Faktum är att vår anpassningsförmåga är oerhört begränsad på det fysiologiska planet, vi är alla ganska klena primater. I takt med att våra hjärnor har vuxit (de flestas i alla fall) så har vi intellektualiserat (evolverat) bort tidigare livsnödvändiga attribut som päls, muskelmassa och jaktinstinkt. Allt sådant sker av en slump. Om vi inte hade lyckats tämja elden och tillaga kött så hade vi fortfarande varit kvar på mental Cro Magnon-nivå. Tänk på det, vegetarianer och veganer, innan ni går ut i trädgården och letar löv eller vad det nu är ni stoppar i er.

Där vi tidigare kämpade till oss en plats i tillvaron med hjälp av muskler, envishet och dumhet förlitar vi oss nu på maskiner och datorer att göra jobbet åt oss. Och gissa vad: det funkar! Vi upphör aldrig att förvånas över vår egen snillrikhet när det gäller att uppfinna och exploatera och det är det som gör oss så unika och dominanta. Det är också det som antagligen kommer att förgöra oss, men det är en annan historia. Vi kommer att bli den första art som går under på grund av vår vilja att ha det så bekvämt som möjligt. Det är stort, något att vara stolt över faktiskt.

När det gäller att anpassa oss till varandras kulturer så har vi, ironiskt nog, betydligt större problem. Man hade ju kunnat tro att intellektuella och kulturella skillnader skulle kunna lösas med hjälp av intelligens, men icke. Hur smarta vi än är och blir så kommer vi aldrig att kunna lösa detta problem. Anledningen till detta är... trumvirvel... Religionen! Ta daa! Ständigt detta skojfriska fenomen som har delat oss i tusentals år och har för avsikt att göra det i tusentals till. Dräparen av fria tankar, slaktaren av allt vackert, halleluja! Den sträcker sig från frustrerade analfabeter i Irak till demonstrerande Jesusvänner i Göteborg, den gör ingen skillnad på folk och fä, den vill förtrycka alla.

Det fina är att samtliga religioner bygger på en och samma anti-intellektuella grund, vilket gör det stört omöjligt att utradera dem medelst intelligens, smart va? Nej, inte särskilt. Religionen är faktiskt enormt sårbar, det enda som behövs är bildning och upplysning. Jag vet att jag är tjatig, men så enkelt är det. I de länder där analfabetismen blomstrar, blomstrar även religionen. Det enda egentliga undantaget är USA, där handlar det mer om att ursäkta hänsynslös exploatering och kapitalism med troende. Man har anammat en kompensationsfundamentalism som är ganska skrämmande.

Sålunda blir det ingen "arabisk vår", det blir bara en skärpning av islams grepp om befolkningen och ytterligare en vägg mot förnuft och logik. Det krävs så mycket mer än att en diktator störtas för att komma någon vart. I många fall är denne diktator dessutom det enda som hindrar religionen från att ta överhanden helt och hållet och när den spärren är borta, ja då tillåts den att formligen genomströmma hela länder med sitt vidriga budskap.  

Med förhoppning om att ha förgyllt er söndagmorgon...

Fridens!
 
1 MM:

skriven

Det förgyllde sannerligen min fredagskväll, käre Mathias