Okunskapens ljusa bloss

3 kommentarer
Det slog mig under det att jag duschade i morse hur lite man visste om hur det var att åldras innan man redan hade hamnat där. Jag menar, jag är bara 35 än men märker ändå av vissa ålderstecken som jag inte trodde skulle inträffa förrän minst ett halvt sekel framåt i tiden.
 
Det mest anmärkningsvärda är ju det egna liv som ögonbrynen tycks leva. De var släta och fina för bara ett par år sedan, de växte inte, de gjorde egentligen ingenting, de bara fanns där och accentuerade ögonhålorna på ett högst tillfredsställande sätt. Nu är de redo att flytta hemifrån och vissa morgnar har de tagit sig halvvägs upp i pannan och sitter där och vajar som känselspröt i en hård bris. Hur fan blev det på det viset? Att Jack Nicholsons och Ingmar Bergmans ögonbryn ser/såg ut som små skogsdungar är självfallet allom bekant, men mina?
 
Det var lika chockartat som när jag upptäckte att näshåren hade letat sig ut ur sina hålor i jakt på solljus eller vad det nu är de pysslar med. Alla dessa hårstrån som dyker upp på ställen där man minst önskar det och alla dessa hårstrån som överger ställen där man faktiskt vill ha dem, denna orättvisa! Nåväl, jag ansar mina ögonbryn och mina näshår och inser så sakteliga att det är göromål jag kommer att få ägna mig åt under lång tid framöver, liksom rakning och nagelklippning, hygieniska nödvändigheter om man vill göra det mesta av det klena utseende man har begåvats med.
 
Jag måste dock påpeka att det är hemskt märkligt att ingen äldre person, en förälder eller så, informerade om detta innan det inträffade, om inte annat så av ren skadeglädje. Likaså har möjliga informatörer helt ignorerat sina åtaganden när det gäller att upplysa om ångest, trötthet och tilltagande aptit på allt som är onyttigt. Nej, inte ett ord på vägen fick man. Så där sitter man en morgon med en puls på 180, grus i ögonen och ett onaturligt stort sug efter kladdkaka och inser att man håller på att förvandlas till något man inte trodde fanns: en dödlig version av den odödliga ungdom man en gång var. Plötsligt tänker man allt oftare på cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och pengar.
 
Från att ha varit en korkad tonåring som trott att livet är okej så länge man har tillräckligt med blod i kroppen för att bibehålla en erektion så börjar man nu fundera på om en tempurmadrass ändå inte är svaret på frågan om livets mening. Det är en skrämmande och egenartad process som alla tacklar på det vis de själva tycker lämpligt. I mitt eget fall gör jag det genom att skriva om det här, genom att leka med min dotter och genom att ta en mycket generöst tilltagen whisky lite oftare än jag gjorde förr. Nödlösningar på sikt förstås eftersom jag tenderar att glömma vad jag har skrivit, min dotter växer upp och whiskyn bara påskyndar det förstnämnda (vad det nu var?). Kanske dags att gå vidare innan jag vecklar in mig alldeles i dessa åldersresonemang?
 
På tal om något helt annat så hörde jag på nyheterna ikväll att det har uppdagats hemliga dokument som tyder på att USA omdirigerade en demonstration i Mazar-i-Sharif förra året. Resultatet blev att tåget fortsatte mot ett FN-kontor och att bland annat en norsk kvinna och en svensk man dödades. Anledningen till att man gjorde denna manöver var, ironiskt nog, att man trodde att risken för en våldsam konfrontation skulle vara överhängande om de fick marschera mot USA:s konsulat.
 
Upprinnelsen är än mer bisarr: Något pastorpucko (finns det någon annan sort?) vid namn Terry Jones hade bränt en Koran långt borta på det amerikanska fastlandet. Det sedvanliga svaret lät inte vänta på sig och en mycket uppretad folkmassa spårade ur fullkomligt och lämnade död och förstörelse bakom sig.
 
Personligen tycker jag att den eventuella amerikanska skulden i det hela är rätt överreklamerad, jag tror knappast att det fanns något annat uppsåt bakom omledningen än att undvika våldsamheter. När man har med religiösa tokstollar att göra blir det dock inte så enkelt och naturligtvis ska skulden läggas på de jubelidioter som ställde till med dåden, samt den vettvilling som provocerade fram dem genom att bränna en bok tillhörande världens i särklass mest lättkränkta religion.
 
Att folkhopen lika gärna ger sig på FN-anställda som amerikanska ämbetsmän förvånar inte heller särskilt, inte minst med tanke på att Schweiz fick lida ont i Irak för de danska karikatyrerna enbart på grund av likheten mellan ländernas flaggor. Vexillologi är bara en av alla vetenskaper som den religiösa världen uppenbarligen förkastar, för i ärlighetens namn så är det ganska lätt att skilja på en schweizisk och en dansk flagga.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lite bildning har ingen människa dött av, men det har räddat många liv.
 
Det får vara allt som blir skrivet idag. Jag avslutar med att konstatera det faktum att jag varken kan odla helskägg eller skaffa tuppkam längre. Däremot kan jag snart fläta ihop ögonbrynen med luggen och näshåren med mustaschen. Alltid något nu när vintern är i antågande.
 
Fridens...
 
 
 
1 MM:

skriven

Roligt skrivet om något allvarligt! Upplysningsvis så kommer även öronen att växa så småningom, så nu är du upplyst på den punkten!

2 M:

skriven

Min frisör har den goda smaken att utan ett ord och mycket diskret ansa både mina ögonbryn och rensa lite i näsan.

Svar: Haha, en diskret frisör kanske är allt man behöver? Själv har jag ovanan att aldrig bevista frisersalonger, men det kanske är dags att börja med det?
Mathias Engman

3 Anonym:

skriven

Jag är en tjej på 20 vårar.
När man läser mellan raderna på ditt inlägg så undrar jag om mina perfekta bröst inte kommer att se perfekta ut om ca 20 år?
I så fall så vill jag också veta vart jag ska vända mig om jag ska klaga eller reklamera.
Man vill ju liksom inte se ut som en 40 åring med taxöron