Idag kör Aftonbladet en stor kampanj mot näthatet. Nu kanske någon undrar om jag har något ont att säga om det? Så är naturligtvis inte fallet, det är en ypperlig kampanj. Hat är av ondo, kärlek av godo. Ibland kan man förvisso ifrågasätta respektive fenomens intentioner på det rent privata planet, men det är en helt annan och långt mer komplicerad historia.
Egentligen undrar jag mer hur det förhåller sig med detta näthat, är det ett påhitt av en alltmer kritiserad yrkeskår eller är det verkligen så illa som det beskrivs? Är ett hot eller hat på Facebook lika mycket värt som ett levererat face-to-face? På den sistnämnda frågan är svaret självklart nej, folk i allmänhet bryr sig väldigt lite om vad de skriver på bloggar, sociala nätverk etc. Ta ett par minuter och kolla igenom några inlägg på Flashback så inser ni snart att om en människa yttrade sådana åsikter bland sina fysiska medmänniskor så skulle han/hon inte bli särskilt långlivad. Så visst är det så att cyberspace, och anonymiteten som där erbjuds, får oss att släppa lite väl mycket på det där inre trycket och lägga artigheten alldeles åt helvete långt åt sidan.
Man ska självfallet inte komma undan sitt ansvar bara för att hatet uttrycks på nätet, det är inte alls det jag menar, jag påstår bara att den som utsätts för det inte nödvändigtvis behöver ta det på så stort allvar. Det kan vara svårt att ignorera eller ursäkta något med en så infantil förklaring, men så är det just infantila män (till 90%) som pysslar med sådant. Kanske att det skänker tröst åtminstone?
Det jag tycker är mest skrämmande i dessa hattexter är de sexuella hotbilder som målas upp. Det är väldigt vanligt att den och den ska bli våldtagen eller få ett basebollträ uppkört här och där. Vad fan handlar det om? Jag vet inte, men de gånger jag har känt avsky eller något som liknar hat mot någon så har min första tanke knappast varit att jag ska våldta dem och deras familj. Jag tänker snarare på att göra ner personen intellektuellt eller hämnas genom att bara ignorera personen helt och hållet. Aldrig någonsin har ett basebollträ dykt upp i mina tankar, jag lovar och svär.
Det är också beviset på att det är intellektuellt obemedlade, frustrerade, gravt undermåliga män som skriver dylika saker till journalister. Avskum och patrask i behov av ett kok stryk och ett par års terapi.
Jag tror att det är just de sexuella motiven som oroar kvinnorna som blir utsatta. Manliga journalister får förstås lika många hot som sina kvinnliga kollegor, men i de fallen handlar det oftast om att de ska bli ihjälslagna eller få smörj. En man som utsätts för ett sådant hot går automatisk in i "macho mode" och tänker att "kom an bara, jag ska nog visa dig", oavsett fysiska förutsättningar för att segra ens i den allra mest oansenliga batalj. I värsta fall super vi oss fulla och tror för en stund, på fullt allvar, att vi skulle kunna bli elitsoldater i vilket ninjaförband som helst, sedan är den saken utagerad. Kanske hade världen sett lite bättre ut om även de manliga journalisterna hade tagit upp saken i betydligt större utsträckning?
Man ska inte heller blunda för att flertalet av de journalister som nämns i sammanhanget är bedrövligt usla skribenter och debattörer. Flera av dem kan knappt formulera en begriplig mening faktiskt. Så nog har den allra största majoriteten av dem gjort sig duktigt förtjänta av kritik och åthutningar. Men, och detta är viktigt så att det förslår: de förtjänar de inte att hotas, det gör strängt taget ingen. De är trots allt bara en fördumningsprodukt som ingen borde ta någon som helst notis om, än mindre hota med diverse perversa hemskheter.
Många tycker nog också att de som väljer offentligheten som sitt forum ska tåla lite. Det håller jag faktiskt med om. Om du nu måste skriva dynga i landets största kvällstidning får du nog räkna med att få liknande gödsel tillbaka. Frågan är väl varför man behöver hota? Borde det inte fungera betydligt bättre med väl underbyggd argumentation?
Vad mer finns att säga? Skärp till er medbröder och -systrar! Vi vill leva i ett öppet samhälle där vilken idiot som helst har rätt att få komma till tals. Problemen uppstår när idioten inte vågar tala. Då har vi mist vår frihet.
Fridens...